I can't stop thinking, do all this trubble make this life worth living?
Tro mig när jag säger att jag är i en svacka som jag knappast kan kallas värd att leva i. Jag vill dö och återuppstå i ett liv utan problem. Just nu så räcker dom mig upp till öronen och jag orkar ärligt inte tänka annat än negativa tankar. Jag vill inte att andra ska komma med sina åsikter. Jag har redan hört dom och det gör inte valen lättare. Personen som jag trodde hade alla sina problem runt sig har inte varit annat än ett stöd på senaste tiden. Du gör allt för att jag ska må bra och även om du är överflödig ibland så känner jag mig behövd. Jag vet inte om jag bara är en bricka i ditt spel men jag mår så bra när jag bara får vara utan att tänka så mycket. Även fast jag vet att det finns dom som ser mitt val att gå tillbaka som fel så ska jag ignorera alla andras åsikter i frågan och bara se till mig själv. Vad känner jag, Linnea Jonsson i frågan? och för hoppningsvis så får jag för engångs skull ett bra svar.