Jag är ledsen. Det är jag verkligen. men jag pallar inte med allas åsikter och att man dömer mig efter mitt val. Ingen har frågat mig hur jag mår. Ingen har frågat mig helt ärligt varför. Utom du förstås, du är ju precis som alltid (i min värld) i händelsernas centrum. Jag ska fara till Göteborg. Jag ska ha kul och jag ska hoppas att det löser sig. Jag kommer att sakna dig, emil. Utan tvekan. Jag är glad för att vi pratade. Inget är på något sätt löst eller egentligen bättre. Men jag har på riktigt fått känna efter i en situation mellan oss. Det var vi för en stund som det så länge har varit. Du gav mig mitt liv tillbaka och du gav mitt liv en mening. Tack!