Snöstorm? Ja, och det är inte vad jag vill se när det snart är mitten på april. Det blir en så deprimerad stämning och jag har ingenaning vad jag ska göra för att må bättre...

Dagens humörhöjare: Brolle tittade förbi efter ett. 

.. när han drog vid halv fyra så satte jag mig här. Tänkte att jag kunde jobba på so-arbetet igen, men vet inte riktigt om jag kommer att hitta orden eller flytet för att göra det så jag bloggar en stund istället.

Igår så var jag på våran första fotbollsmatch. Men med tanke på att jag bara har tränat en träning så kände tränarna att jag skulle hoppa första matchen. Det kändes faktiskt ganska bra och även fast jag var tvungen att gå upp tidigt för att kolla på matchen, som btw vi förlorade med typ 6-0, så var det skönt att  veta att fotbollen har dragit igång på allvar. Efter matchen så drog jag med mig Kajza till stan där det var mat på G! ;) Taggen försvann lite när vi insåg att MAX var fullt med folk.... Men inga sura miner vi gick till frassens istället och visst maten duger där också. :) Vi drev om kring på stan. Träffade Amanda och jag lyckades hitta mig en maskara. :) Det var freestyle med boll i Kungspassagen och efter ett tag fick vi se ett känt ansikte där uppe, Linda Halläng. Typ galet bra! :O :) Mamma kom och vi fick skjuds hem. Efter middan lyckades jag och Amanda tillslut, får man väl säga, komma på en buss som gick tillbaka ner mot stan. Vi vandrade omkring ett tag och hamnade på Wayne's. Där satt vi och pratade, pratade och pratade. Det var underbart, Tack Amanda jag behövde det!
Väl hemma så väntade sängen och ett samtal från Brolle. Men saken var den att jag somnade med mobilen i handen, vaknade där vid två och insåg då att jag hade missat hans samtal vid halvett. :] Imorse var det jobbigt att öppna ögonen vill jag lova. Fast det blev enklare när man hade pratat med Brolle i telefonen... resten vet ni ju och nu har jag börjat känna pressen av att jag måste fortsätta jobba med Mode från 50-talet. Inte ett sjukt tråkigt ämne men nog skulle jag mycket gärna göra något annat...

She make me wonder.. She make me sad..
She make me feel like a doormat that everyone can walk on.

So, she doesn't realize that she is the one that shuld wonder,
she is the one that shuld be sad and she shuld realize that
she IS the doormat that everyone walks on.
She isn't the one to blame. There is nothing to do about it...

Pussbah!           


(Min mobilkamera suger!)