Jag vet som inte vars jag har mig själv. Ändå så känns att så självklart på något sätt.


Var länge sen jag skrev och det var länge sen jag verkligen kände taggen att skriva. Så fort jag har satt mig vid datorn så har jag skrivit på Boken om mig och jag har låtit det ta upp all min tid. Jag vet faktiskt inte hur jag ska säga att jag mår just nu. Jag är glad men samtidigt så är allt så upp&ner. Jag är så tom i huvudet.
Vad händer i mitt liv? .... det kan jag inte heller svara på.


Saken är den att jag måste våga ta steget. Varför vet jag inte längre. Det känns som att jag bara skulle skada dig mer än mig, det skulle jag inte klara av men jag måste.
Är det för att alla andra säger det ? Är det för att det är det som jag vill? Är det du vill?

ALLTSÅ, kan alla så kallade problem försvinna?
... för det är ju inte några problem egentligen...

Prata med mig och säg vad du vill? jag kanske borde gå vidare men jag kan inte utan att veta att du kommer att klara dig. Inte för att jag kommer att klara mig men jag biter ihop. Jag löser det, tillslut.

Även om jag skulle vilja säga precis vad jag känner och förklara för alla precis varför jag gör saker så är det svårt, för att om jag öppnar mig och avslöjar vad, exakt vad, som händer i mitt huvud så skulle folk inte kolla på mig med samma ögon och jag skulle aldrig kunna se en annan person i ögonen igen.

Jag känner en längtan, en längtan efter sommaren. För att när sommaren kommer så löser sig allting. Den filosofin har jag alltid haft. Men jag vet inte om jag kan lita på den längre. Man kommer alltid att ha problem och man kan bara hoppas att dom inte blir värre med tiden.

Om jag nu skulle göra det som jag har tänkt göra så undrar jag hur världen kommer att reagera. Kommer jag att ha kvar mina vänner? eller försvinner dom lika fort som vinden?

När allt är klart så kommer du att fatta vad jag skriver om och även om jag inte kan avslöja det nu så hoppas jag att du fattar att jag var tvungen att vänta till rätt ögonblick.

Allt känns så rätt men ändå så blir det så fel. Är det för att jag är den jag är och du är den du är eller är det bara den enkla anledningen att det inte är det som det en gång var?

Nej, nu ska jag lämna det här inlägget till sitt öde och försöka lista ut vad det är som händer och vad som ska göras..

- Asså verkligen på riktigt, HUR hinner alla med allt!? Jag känner mig helt borta men ändå vet jag precis vad som krävs för att jag ska klara mina satta mål. Men HUR hinner alla kul samtidigt? Jag vet inte längre.. men jag vet att första delprovet i matte är avklarat och att jag inte alls har ångest på något sätt......... one down two to go! ;)

Boken om mig får i nuläget försöka göra sig själv för att jag känner verkligen inte taggen att skriva idag.

Det blir fys ikväll.. vet inte riktigt varför jag valde det framför fotbollen idag, men det känns mer rätt.

Jag behöver någon som jag kan prata med, någon som jag kan lita på till 100%, någon som finns där för mig... större delen av tiden iallafall. Jag vet att ni finns men varför gömmer ni er bakom ett falskt leende och ger mig ett trasigt förtroende.

Jag vill bara släppa allt och dra någonstans där jag kan få ha lite kul, för umeå är verkligen astrist.

(11 dagar kvar!?)

Something has change in the way you look,
Something has change in the way you smile,
Something has change in who you are...

I don't know you anymore so trust me when I say:
I don't care about you.
Let me live my life and if you wanna make your life hard,
don't think that i'm going to back you up.

Det vart som lite hastigt i måndags och efter det så ahr jag inte haft så mycket tid. Dagen, måndagen, slutade bra med brolle brevid mig. Sen har det väl rullat på med läxor, skola, träningar.... ja, det mesta som vanligt.... ganska skönt på något sätt. Man hinner inte tänka så mycket och då rullar det på bättre...

Presenterna blev två par skor, en mobil och ett UNDERBERT halsband av Brolle :)  det är väl vad som är värt att nämna. OCH självklart pengarna av mormor! ;)

Nej nu blir det back to "Boken om mig" och sedan väntar sängen! :)



Herråe! :D

Hmm, sitter här på skolan.. typ hål i entimme&enkvart. Vad finns det att göra? Jo, jag skulle kunna sitta och plugga på svenskan, eller någon av dom andra läxorna och arbetena. Trodde att det var ett förhör i svenskan men tydligen så hade jag fel, det är ett prov. Jag är inte förberedd alls. Skulle inte förvåna mig om hela svenskabetyget låg på provet heller. Nej det är lite skit samma just nu.. jag ska se till att göra det här till en bra dag. Till en bra FÖDELSEdag.. Även om det ser skit ut just nu så hoppas jag på att det blir bättre. Mer uppdatering ikväll...

Slut på klickande rubriker.. men det fungerar...

Jag vet inte riktigt vad det finns att säga men det känns som att det är dags för några små förklaringar. Typ varför jag har varit på surt, deppigt, argt och enligt mig själv ganska konstigt humör. Jag har haft humörsvängningar upp till öronen och säkert svikit och gjort andra sura tackvare mitt humör. Men jag tror att jag har kommit på det nu. Jag har nog insett att jag börjar bli vuxen. Jag är inte längre 12 år och jag har börjat att förstå saker om mig själv som jag inte visste om. Sjukaste.

Jag trodde aldrig att jag faktiskt skulle kunna fixa ett sommarjobb till sommaren ändå... here we are.

Jag ska till gothia i sommar. Själv. Ja eller iaf utan päron.

Jag har varit ihop med Brolle i över tre månader. Jag som trodde att jag skulle dö ensam.

Jag ska börja gymnasiet till hösten.

Jag fyller 16 år. Imorn!

Ja, det är bara att inse. Mitt liv har börjat på riktigt och förlåt om jag har varit grinig och jobbig på senast tiden men nu ska det ändras! Jag ska vara glad och posetiv även om det kommer att bli svårt när det är så mycket i skolan så ska jag försöka och göra mitt bästa.

Nej nu ska jag se till att göra mina sista timmar som 15åring minnesvärda och göra något vettigt. Typ boken om mig. Helt plötsligt så är jag jätte taggad på att skriva. Sikk men vi kör! :)



Everything is going to change..
I feel it now and it feels good.


i LOVE you! ----->

Då har jag äntligen kommit igång med "Boken om mig". Bättre sent än aldrig och Påbörjat är alltid något har aldrig klickat i mina öron så bra som nu! Det känns som att det här arbetet kommer att få mitt liv att falla lite bättre på plats och just nu så tar livet onödigt svängiga svängar, jag hänger inte riktigt med men det är bara att spänna fast säkerhetsbältet för att det kommer att bli en riktigt skumpig resa. Jag orkar inte riktigt uppdatera alla om allt som har hänt på senaste tiden och jag skulle faktiskt bli ganska förvånad över om någon ens brydde sig. Jag säger bara att mitt liv är förhoppningsvis på väg mot en raksträcka och är det en motorväg så är det bara är att gasa på.
btw, för er som har missat det så är moppen framme nu! :)



(Sommaren är på ingång, nu har
det varit soligt i 4 dagar irad.
Skönt att äntligen få släppa
vinterhurvet och få komma fram i
sommarsolen.
Jag mår bättre nu, vädret är bättre nu.
Det ligger något i det.)

Snöstorm? Ja, och det är inte vad jag vill se när det snart är mitten på april. Det blir en så deprimerad stämning och jag har ingenaning vad jag ska göra för att må bättre...

Dagens humörhöjare: Brolle tittade förbi efter ett. 

.. när han drog vid halv fyra så satte jag mig här. Tänkte att jag kunde jobba på so-arbetet igen, men vet inte riktigt om jag kommer att hitta orden eller flytet för att göra det så jag bloggar en stund istället.

Igår så var jag på våran första fotbollsmatch. Men med tanke på att jag bara har tränat en träning så kände tränarna att jag skulle hoppa första matchen. Det kändes faktiskt ganska bra och även fast jag var tvungen att gå upp tidigt för att kolla på matchen, som btw vi förlorade med typ 6-0, så var det skönt att  veta att fotbollen har dragit igång på allvar. Efter matchen så drog jag med mig Kajza till stan där det var mat på G! ;) Taggen försvann lite när vi insåg att MAX var fullt med folk.... Men inga sura miner vi gick till frassens istället och visst maten duger där också. :) Vi drev om kring på stan. Träffade Amanda och jag lyckades hitta mig en maskara. :) Det var freestyle med boll i Kungspassagen och efter ett tag fick vi se ett känt ansikte där uppe, Linda Halläng. Typ galet bra! :O :) Mamma kom och vi fick skjuds hem. Efter middan lyckades jag och Amanda tillslut, får man väl säga, komma på en buss som gick tillbaka ner mot stan. Vi vandrade omkring ett tag och hamnade på Wayne's. Där satt vi och pratade, pratade och pratade. Det var underbart, Tack Amanda jag behövde det!
Väl hemma så väntade sängen och ett samtal från Brolle. Men saken var den att jag somnade med mobilen i handen, vaknade där vid två och insåg då att jag hade missat hans samtal vid halvett. :] Imorse var det jobbigt att öppna ögonen vill jag lova. Fast det blev enklare när man hade pratat med Brolle i telefonen... resten vet ni ju och nu har jag börjat känna pressen av att jag måste fortsätta jobba med Mode från 50-talet. Inte ett sjukt tråkigt ämne men nog skulle jag mycket gärna göra något annat...

She make me wonder.. She make me sad..
She make me feel like a doormat that everyone can walk on.

So, she doesn't realize that she is the one that shuld wonder,
she is the one that shuld be sad and she shuld realize that
she IS the doormat that everyone walks on.
She isn't the one to blame. There is nothing to do about it...

Pussbah!           


(Min mobilkamera suger!)

Härliga fredag, skönt med helg! :) Är det bara jag som tycker att den här veckan har gått fort? Shit asså det var ju nyss måndag.. :O inte mig emot ;) Fast jag känner att jag går lite på autopilot i skolan. Flyter bara med och är inte riktigt vaken och pigg i huvudet. Det är ju fan nu i slutet som man ska köra på till 110%. Tro mig jag försöker hitta tillbaka till tiden då jag var med och kände mig bra i skolan. Men den tiden var typ länge sen och det värsta är att jag vet att det inte är mycket som behövs för att jag ska få tillbaka taggen eller för att jag ska bryta ihop och skita i det totalt. Jag har inte så stor koll på allt som händer just nu. Allt har gått så fort och ändå så går jag i slowmotion. Jag tar dagen som den kommer och försöker ha så roligt som jag kan på vägen... :)

Nu till helgen så blir det fotbollsmatch. Premiär på planen. Tränat en gång. Känns kanske inte suuuper? Annars så ska jag mest troligt ta mig ner på stan. Kirra en fika med Amanda? ja sen finns det mest troligt en massa annat som bara måste göras. So-arbetet är ett fint exempel. Men ikväll så ska jag bara ta det lugnt. Någon som vill hitta på ngt? :)

When ever you feel down you kan trust me.
I got your back and I know you got mine.
The love I felt from your eyes,
are hidden by things I can't put a name on.
Your tuch are not what it used to be.
But what ever happends you can trust me when I say,
I love you!

Sjukaste så överlycklig jag är! Jag har aldrig varit så glad på en pluggkväll! Haha, nej jag är inte glad för att jag pluggar och nej jag är inte glad för att jag är klar eller ngt liknande. Jag tänkte mer på det underbara telefonsamtalet som jag längtat så grymt mycket efter! Äntligen kom det.. endel kanske redan har räknat ut det? ;O I alla fall så har jag kirrat SOMMARJOBBET! :D Så underbart! :] Tror knappast att det är många som har gjort det.. men jag kan alltså med all säkerhet säga att jag blir hemma den här sommaren :) Det blir Jobb, träningar, matcher?, kompisar och en massa annat.. får inte glömma Gothia i mitten av juli! :D Galet skönt! :)


Nej, nu blir det åter till so-arbetet och Kalla kriget.. :/ sen ska jag sova! :D

Shoo! :)         

( Feel the summer )-->

Jag känner mig så grymt ensam. Vet inte riktigt vad det var som gick galet, men jag är instängd och känner att livet just nu går åt helt fel håll. Vad finns det att säga? Jag har ju ändå ingen koll på mitt liv just nu. Det gör det i stort sett omöjligt att försöka prata med kompisar, och människor i allmänhet, som har problem. För även om det alltid kommer att finnas folk som har det värre än mig så känner jag att jag inte orkar med det. Mina problem är prio 1 just nu. Ta inte illa upp men jag behöver tiden för mig själv. Jag måste hitta mig själv. Fast det känns som att jag vandrar blint i mörker. Jag vet inte riktigt om det är för att det är mycket nu och jag inte har hunnit med allt som jag velat, att jag är trött eller bara den enkla lösningen att det är ännu en prövning. Se om jag orkar ta mig upp en gång till. Eller om jag ger upp här och nu och bara låter livet gå åt helvete. För även om livet har sina goda stunder så har jag varit på sämst humör och kännt mig sämst flera dagar i rad nu. Det är jobbig att veta att det finns dom som vill lyssna och som kan krama om en när man mår dåligt, och sedan inte ta vara på chansen. Inte ta den extra hjälpen som faktiskt krävs ibland. Men det är ju bara jobbigt att försöka öppna sig för någon och sedan så bryr sig personen ändå inte. Eller att personen går vidare och berättar för någon annan och så har alla ens hemligheter avslöjats för världen. Tur att jag alltid har en person som jag kan lite på och som alltid får mig på bra humör.


Jag var på fest igår. Mest äldre folk. Endel snygga, äldre killar. Jag fick världens ångest.

Vad fan gör jag här utan Brolle?

Men jag insåg ganska fort att jag skulle inte kunna vara med någon annan än honom. Ingen av dom äldre killarna. Han är allt för mig och om folk inte fattar varför jag är med honom så förstår jag dom. Dom känner ju inte till våran relation, alls. Så sluta kommentera, det är bara jobbigt för dig.

Jag skulle vilja förklara för alla om min kärlek, mina problem, mina val och mitt liv. Men saken är den att folk skulle ändå inte förstå och jag vet inte varför men det känns ibland som att det inte är en själv som lever ens liv utan att det är alla andra som styr det. Som att man inte får göra sina egna val. Visst gör man fel så får man leva med konsekvenserna, men det är bara jag som kommer att drabbas av det jag gör så varför ska jag då låta någon annan "fixa" mitt liv när det bara är jag som tar konsekvenserna? Och varför ska jag låta dig styra mitt liv när du inte ens har ett stabilt liv själv? Nej, låt mig va och låt mig få göra mina val. Mina val kanske gör så att jag kommer att ångra något men tro mig, jag överlever nog.

Mitt humör har varit som vädret.
Mulet och dystert.
Typ därför som jag inte har skrivit på ett tag.
Förlåt...
..om det nu är någon som bryr sig.

Nu har jag gjort bort ännu en del av Nationella.
Hoppas att Madde är snäll.
Annars kan jag stoltsera med ett svagt G.. (om jag har tur och ens kan få det)

Nu har jag väl fått ner några av mina tankar här. Tro mig det här är ingenting. Jag skulle kunna skriva mer om skolan, kompisar, "kompisar", sport osv. men vi tar det en annan gång. Nu tror jag att det blir bra med att bara lägga sig i sängen och sova....

-               

Nu satte jag mig här för att på riktigt försöka få ner mina tankar och funderingar. Men saken är den att jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag mår så dåligt. & om jag skulle komma på det vet jag inte om jag skulle vilja visa det för hela världen. Kanske skulle bli lite för djupt?

Åh, det känns så jobbigt att inte kunna sätta fingret på vad det är. Det är som att något är galet fel och jag verkligen behöver tala ut.. kanske till och med gråta ut... jag tror att allt bara behöver lite tid. Just nu har jag faktiskt inte tid.. träning om typ 45 minuter, måste fara om typ en 20, 25 minuter...

Btw! Min första jobbintervju idag! Gick typ bra tror jag, hoppas att jag får stå på coop och sälja jordgubbar i sommar. Fett bra betalt till mig men det kan bli bättre.. så kom och köp jordgubbar av mig i sommar! ;)

Aja, måste verkligen gå nu...

Vi hörs! :)

Hallå! :) 

Ja, men då sitter vi här igen. Har typ tränat i massor den här veckan och än är det inte slut. Till helgen väntar umecupen med 93-94orna.. sjukaste otaggen men vi kör! & dessutom så ska Andreas rädda mig från att måsta hänga med det laget hela lördagen. Så förhoppningsvis så behöver jag bara vara med en match. Den tuffaste matchen som är mot Sandåkern. Hehe (a) Annars så rullar väl livet på, i guess. Lite jobbigt i skolan och jobbigt att göra alla dessa läxor. Jag kan bara säga att jag försöker slita på och gör det bästa av situationen.

Har precis duschat och ska teeeep snart äta. Sen blir det sängen för min del. Ska se till att somna tidigt, typ tio. Haha, klarar jag det så är det värsta miraklet men jag får la försöka! :) 

Finns det något mer som jag vill ta upp här? Vet inte riktigt kanske behöver lite mer tid för att hinna skriva av mig så håll ögonen öppna! ;)

Sofia är hemma nu, som 16åring! :O ;) 
Dahl fyller 16 idag, Grattis än en gång! :)
För mig är det 19 dagar kvar! :P

Herråe! :)

Asså det här plejset kan ta sig. Typ enda gången man har haft en massa i huvudet och massor att skriva så fungerar inte ens blogg.se som det ska. Nej fy fan och så går vi vidare med våra liv. Känner inte riktigt att den stora lusten på att skriva finns här ikväll men jag lovar ett fett inlägg med många osammanhängande meningar inom en snar framtid.. ;)