Jag är lite imponerad över livet. Ödet går alltid att ändra på och du kan ofta rätta till dina fel om det blir fel någon gång, så länge du orkar offra lite för det. Du gör dina val och måste, vare sig du vill eller inte, stå för dom. En del tror att hela livet är planerat i för väg. Jag trodde det förut. Nu är jag inte längre så säker. Men samtidigt hur kan något som jag gjorde för 12 år sedan påverka i dag?


Det förflutna har som sprungit ikapp mig nu. Jag har börjat fundera på hur livet har varit och varför det inte är så nu. Var jag lyckligare förut eller är jag som lyckligast nu? Det enda jag kan komma fram till är att livet måste varit mycket enklare när man var liten. Men jag välkomnar ändringar och tror på att livet hur som helst kommer att få ett lyckligt slut. Så länge man lever så kan det ju bara bli bättre.

Trots att livet i stora drag rullar på bra och jag känner att jag lever i nuet så blir jag mer och mer fundersam. Jag har länge blundat och tittat omvart annat. Känns lite som att jag har kikat i smyg på något som egentligen har med mig i största allmänhet att göra. En minut, en sekund. Det kan vara försent i morgon. Fråga är ju, orkar man fråga sig själv om man gör rätt hur många gånger som helst eller kommer man till slut att skita i vilket? Jag vet ärligt inte riktigt vars jag står just nu. Idag. Imorgon lär jag inte heller ha någon bättre koll. Alla verkar så glada så jag får väl bara försöka att glida med.

Hello folks!
Var ett tag sen, men just idag så kan jag med gott samvete säga att nae, jag har faktiskt inte haft tid. Skola, träningar och lite emil är väl det som vi hinner med om dagarna, oooooooch alla dessa läxor som springer efter en när man väl har kommit hem och tänkt ta det lugnt en stund. Jag får väl till viss del skylla mig själv men det har som ändå fått mig att inse ett och annat. Bara det att jag måste planera mer är ju ett litet plus i kanten som jag så många gånger försökt mig på men nu så fungerar det kanske bättre. Faktiskt så känns det hyffsat lugnt på de flesta kanter. Lite smått förvirrat i vissa hörn men det är väl sånt som ödet får lösa. Finns folk som jag vill träffa men inte tar mig tiden för. Jag ber så sjukt många gånger om ursäkt och lovar gång på gång att det ska bli bättre. Jag ska hitta tiden och jag ska TA mig tiden.

Snön ligger ordentligt på marken nu. Vi får se hur länge den ligger kvar men man känner verkligen julkänslan när man kollar ut genom fönstret. På något vis så tror jag att den här vintern kan bli något riktigt bra. Jag ska bara se till att lösa ett och annat och sen kör vi för fullt med allt som vi har tagit för oss av. Låter bara bra tycker jag :)

Jag har börjat tänka tillbaka. Ja, lite iallafall. Hur allt var för några år sedan. Hur allt var i sommras och hur allt var igår. För ibland känner jag bara den här totala lyckan växa inom mig och jag mår så gudomligt. Det känns som att det strålar om mig och folk blir glada av att se mig, jag gillar det. När folk ser en och man inte bara är ännu en i människa i mängden. Det finns en plats för alla och på ett underligt sätt så har jag hittat flera där jag passar in. Ibland önskar jag att allt kunde vara precis som förr. Precis som för 4 -5år sedan. Men ibland önskar jag att det vore imorgon och att alla mina problem var lösta. Idag så vill jag bara gå och lägga mig, orkar inte mer. Jag ska upp tidigt imorgon och jag måste verkligen komma i ordning med mitt liv. Hejs!