Jag insåg idag att jag verkligen är beredd att starta ett nytt kapitel i mitt liv. Nu när det är mindre än en månad kvar av sommarlovet så ska jag bara ladda upp inför 2an och verkligen starta om. Börja på det nya och göra det bättre. Jag vet inte om ni få läsare någon gång har haft den känslan. Nu är ett kapitel över. Här och nu så börjar det om. Nu räknas inte mina misstag med, utom de som jag har tagit vara på och gjort något bättre av. Nu så ser jag hur jag ska göra för att få mitt liv på rätt sida. Hur jag ska göra för att verligen må bra. Det finns delar av mitt förfluta med men kanske inte så mycket som jag faktiskt hade önskat...

Dagen och kvällen har spenderats i Uppsala. Mycket trevligt folk och jag har verkligen fått vara mig själv. Det var länge sedan men idag och, ja alla de dagar jag har spenderat här hittils, har verkligen varit jag i ett nötskal. Jag har skrattat, fått andra att skratta, varit ett stöd och haft väldigt roligt. Hoppas att tiden inte går förfort för jag har hittat endel av mig i mitt förflutna här och jag hoppas att jag kan ta med mig något av det till framtiden. Jag har mycket att stå i men det ska nog gå bra. Jag har ju trots allt fått hämta andan lite. 

Har varit ute och sprungit nu. Över en timme var jag ute. Tankarna har snurrat och fötterna har gått. Ingen klarhet. Inga måsten längre. Jag är för lätt att övertala. Nu kommer jag verkligen försöka. Jag är dålig på att vara otrevlig men jag har insett att jag inte längre kan låta folk behandla mig hur som helst. Nu ser jag er allihop. Alla ni som någon gång har kollat ner på mig. Jag ser vilka jag egentligen borde hålla mig till. Åh, jag vill leva ett annat liv när jag kommer hem här ifrån. Jag vill vara i någon annans skor. Vill känna hur det är att vara någon annan. Vill känna om jag har det lätt, svårt eller precis som alla andra. Jag vill veta så mycket och jag vill förstå.

Nu sitter jag här i stockholm. Efter många om och men så lyckades pappa fixa nätverket så jag kan uppdatera mig lite om livet. Här är resan sooo far.. :) 

Nu så bär det snart iväg. Jag lämnar alla problem bakom mig. Lögner, svek och tårar stannar hemma. Väl i sthlm så ska jag ha hur kul som helst. När jag kommer hem så ska jag ha sommarlov, träffa kompisar och se till att sommarlovet får ett härligt slut för hittils har det inte varit okej!

Eller gör jag? Det är mycket nu. Känner mig fortfarande positiv men känslor tynger ner mig mer än jag vill. Börjar tro att jag delar ut mitt förtroende lite för mycket. Jag måste nog hålla mig ännu lite mer för mig själv. Tragiskt att jag blir bort dribblad hela tiden. Lyssnar för mycket på andra, gör lite för mycket som andra. Nej jag ska verkligen på riktigt se till att göra mitt liv bra och lyckligt just nu. Det har redan börjat vända. Det kanske är meningen att man ska utvecklas och sedan ta tag i sitt förflutna, ta tillbaka på någotvis. Ser tillbaka nu på mycket. Jag kanske inte var den största delen men jag var en lycklig efterhängare. Jag hade kul utan att alltid vara i centrum. Jag vill tillbaka, jag vill se framtiden med det förflutna. Jag vill så mycket och jag har inte riktigt räknat ut hur jag ska lösa det men det kommer. Jag ska bara spendera en vecka i stockholm först. Sen då jävlar.

Trevlig. Glad. Lycklig. Vad ska jag annars vara? Jag lever, jag har det bra för jag har mat på bordet och tak över huvudet. Jag tycker inte speciellt synd om mig själv. Tycker kanske att jag borde vara värd bättre ibland. Men jag är ändå nöjd och glad för att jag lever. När jag jobbar mig igenom mina tunga stunder så känner jag kanske att alla har det mycket bättre men på något ärligt vis så är det inte så. Jag har det sjukt bra faktiskt. Trots att jag har skrivit att det känns som att jag är ensam så är det svårt för mig att känna mig helt ensam för att det finns alltid folk. Även fast jag ger för mycket tid på annat håll så har jag de som har överseende med detta och ändå visar mig uppskattning när jag visar intresse. Jag ska hålla mig till dom. Visa mitt intresse oftare för att visa dom min uppskattning. Låta saker som gör mig arg rinna av. Jag har inte tänkt ge tillbaka på någon för något som den har gjort. Det är trots allt den personens val och jag kräver ingen förklaring. Undrar jag? Ja. Men ser jag någon anledning till att veta? Nej. För vad blir bättre av det? Inget, nä juste. Det är helt enkelt det här jag måste inse. Folk gör dumma saker, jag också. Alla får väl själva tänka till, det är upp till var och en att se hur man behandlar andra männsikor. Medans man blir äldre så ser man världen från nya perspektiv och då kanske man ser hur man är och utvecklas till det bättre. Jag har som sagt inte tänkt ge tillbaka, man kan trots allt inte ändra en männsika och jag är väldigt bra på att acceptera hur andra personer är. Jag har bara tänk markera vad jag tycker är okej och inte.

Tänkte skita i att ta upp datorn ikväll. Tänkte sova nu på engång. Men skulle ändå inte sova, är inte nog trött i kroppen och har för mycket i huvudet. Ändå så är det som att jag har lyckats få tillbaka Linnea med den positiva tänkandet så jag är ganska lugn. Tankarna lever ändå kvar. Hur positivt jag än tänker så är det som att det negativa smyger in. Kanske är det för att jag har något kvar att lösa, men jag vill bara gå ifrån det. Som jag sa till dig idag "Det är som att jag har börjat om, börjat om på ruta ett." och det känns bra. För jävla bra faktiskt. Nu kan jag starta här ifrån. Äntligen så får jag "börja om, göra om, göra rätt." Mår bra i mig själv. Ser positivt på framtiden med mig själv. Det är bara omgivningen som jag måste göra nästintill perfekt sen är jag nöjd för ett tag.

Grått och trist utandför fönstret. Det regnar iallafall inte... det blåser och jag har massor att göra här hemma. Bra att det inte är världsbäst väder då jag ändå är upptagen. Hoppas att dagen går fort. Jobb måndag, tisdag. Båda eftermiddag så blir till att packa båda förmiddagarna. Sen så åker jag med familj till stockholm och spenderar en skön vecka borta. BortaBortaBorta. Vill här ifrån nu. Vill inte sitta här och fundera mera. Jag vill fara, släppa på kopplet och andas. Tänka klart. Se allt runt omkring mig solklart. 

Hittade mitt gymkort nyss. Har inte tänkt berätta vars, mamma har redan skrattat ut mig totalt så jag bespar er det! (A) Annars så har jag som sagt jobbat och övningskört idag. Jobbet gick bra och sen när jag skulle köra så hamnade vi nästan ute i flurkmark innan jag lyckades köra hem oss ;) Nej men dagen har varit lugn och rullat på bra. Morgondagen bjuder på gym och eventuellt lite små pyssel här hemma, sen får vi väl se vars jag styr mina steg men ser ut som att det blir marieberg ett tag iallafall. 

Övningskörningen fortsätter:

Gymmet nu! Sa till mig själv igår att jag skulle upp 9 så jag kunde vara på gymmet ready steady klockan 10. Men det ser vi ju alla vad det blev av det! Hehe, dagen bjuder iallafall på gym strax , sen hem duscha,käka, mamma bad mig även att rensa ogräs i rabatten. Jag får väl bjuda till då jag faktiskt inte hjälpte till att måla om huset (A) Sen äre jobb 15-21 eller när jag nu får komma hem. Väl hemma så blir det väl till att äta något, kika lite på tv alternativt sittar här och dryga. Mjaa, dagen ser ut att vara planerad och klar att tas tag i så jag ska väl rulla ner till köket innan jag drar iväg på dagens äventyr!

Som man bäddar får man ligga. 

Nu när allt är lugnt och avslappnat för ett tag så tänker jag lite mindre. Låter livet ha sin gång. Ser tiden vandra iväg medans jag går vidare mot en oplanerad destination. Vet inte vars jag är på väg och vet inte vilka hinder som kommer att uppstå. Jag vet bara att jag klarar mig. Jag vet att vad som än händer så finns det människor som ställer upp. Kanske inte precis dom som jag trodde att det skulle vara eller så var det precis dom. Funderar lite på tiden jag haft. Funderar på nuet. Funderar, funderar, funderar. Att sitta här och skriva sätter som igång huvudet. Nästan så att jag blir lite yr när jag tänker på allt. Jag går sakta igenom livet med små steg. Funderar lite över perioder i mitt liv. Sorterar minnen och blir glad och lycklig över mycket som jag har uppnått, blir lite fundersam över vissa val jag gjort men släpper det ganska fort då jag känner att jag inte tjänar något till att älta. Som jag sa till Petter, "Nu ser jag ljuset i tunneln" och det är inte bara när det gäller jobbet som jag känner mig säker. Jag har fått mitt självförtroende tillbaka. Det togs av mig men nu efter lite övertalning av mig själv och andra så har jag insett att jag trots allt har lite anledning till att vara ego och stolt, iallafall lite grann. 

Hade tänkt skriva ner några rader innan jag kryper till kojs. Ska försöka få in bilderna som jag har tagit idag också. Dagen har rullat på. Jag har lyckats göra allt jag skulle utom det som inte blev av och plus det extra som jag tagit mig tid för. 

Jag funderar mer och mer på vänner och hur man behandlar människor i sin närhet. Hur man använder sina ord och hur man ger sin uppskattning. Jag funderar på hur andra runt omkring ser på vänskapen hos två människor. Hur man med en kritiserande blick säger vad man tycker. Jag har sagt det förut och säger det igen. Mina funderingar är ibland lite för många och lite för stora. Men nu när jag på något sätt är lite på det klara, hittat en livboj på vägen när jag simmar efter land, så ser jag hur mina tankar flyter ut och blir lätta att förstå. Ser hur allt är. Idag så blev det plötsligt lätt att andas. Jag kände inte pressen, kände att tyngden från mina axlar lättade lite. Jag är helt enkelt på rätt spår när det gäller lösningen. Jag kommer snart att pressa mig vidare till att släppa på säkerheten och se om jag orkar hela vägen. Annars så kanske jag får ta hjälp av ännu en livboj och låta lösningen komma med tiden. Jag ska inte stressa på något, det får ta den tid det tar. Jag har all tid i världen just nu. Jag har andra saker att göra och roa mig med medans jag väntar och jag kanske kan ta en avstickare här och där och lösa små problem på vägen. Får bara inte tappa fokus. 

Jag har börjat tappa tilltron till andra människor. Vet inte riktigt vad jag ska tro eller känna. När folk pratar som att dom vet allt så undrar jag vad det är jag har missat. Ord som sägs, meningar som följs av funderingar. Ja, hur kan en männsika på riktigt veta allt? Då skulle världen vara helt utan fel och brister. Men livet är sådant. Fullt av fel och brister. Jag har hittat några på mig själv. Eller trodde att jag hittade dom på mig själv men insåg senare när jag kollade närmare att det inte var mig som dom satt på. För att jag har precis som jag trodde inte gjort speciellt mycket fel. Nu på senare tid så har jag ljugit om några få saker i tron om att det skulle hjälpa till att inte såra någon och i tro om att det skulle dra förbi utan större uppmärksamhet. Men nu har jag insett att jag har inget kvar att hämta. Det som jag har ljugit om har som alla andra gånger kommit fram i situationer där jag inte har någon som helst möjlighet att försvara dom. Jag har mått skit på senaste tiden. Har väl tänkt aningens för mycket men nu ser jag världen från nya perspektiv. Möter världen med ett leende. Träffar nya människor som får mig att må bra igen. Träffar gamla vänner som ger mig orken tillbaka. Jag måste hålla fokus just nu. Hitta tillbaka till det som jag verkligen brinner för. Se positivt. Det är ju den person jag är. Den som är glad, positiv, snäll och som sällan eller aldrig dömmer en annan människa. Vill få alla i min omgivning att må bra. Känna att jag får uppskattning för mitt sätt att vara. Varför ser mina nya kontakter något i mig som mina kompisar inte ser? Varför får jag ta skit för något som jag inte gjort något fel i? Kanske så tycker ni att jag är egoistisk och bara bryr mig om mig själv? Jag kanske är lite taskig eftersom jag inte har tiden för att vara med alla som jag vill vara med? Jag kanske till och med är elak, dålig på att lyssna och sämst på att förstå saker? Okej, då får det stå för er. Jag ser hur jag mår just nu, jag ser hur jag beter mig. Jag ångrar inte mycket. Tycker någon att jag behandlar den fel så får den personen stå för det och säga det till mig. Jag kanske har missförstått något och då vill jag att den människan som vet det kommer fram till mig och berättar sin del av historien. 

Har precis vaknat och ska snart iväg på jobbet. Har ingen ork till det egentligen, skulle behöva semster. Skulle behöva att jobbandet tog slut. Skulle behöva sova. Skulle behöva träna. Jag vill träna. Det enda jag vill just nu.. träna.

Folk frågar hur jag mår, jag vet inte om jag ljuger när jag säger att jag mår bra.

Sitter här och ler för mig själv. Sitter här och funderar, vet inte när det senast stod still i mitt huvud. Börjar vara ett bra tag sen nu. Jag behöver semster. Ett tag i en annan människas skor. Lite andra tankar och ett nytt sätt att se på saker. Just nu så ser jag inte så brett, jag ser mitt mål och låter ingen stå ivägen. Jag har vissa saker att uträtta på vägen men det är inte några längre omvägar. Just nu så vill jag bara en sak och det är att få ett svar. Nej, jag vill få svaret. Facit. Koden. Vad som helst jag vill se hur allt kommer att se ut och hur jag ska göra för att komma dit jag vill i livet. Det är så svårt att säga nej när man inte vet om man vinner eller förlorar på att säga det. Det är så sjukt svårt att veta då det händer nya saker i livet hela tiden. 

Jag är så taggad på att skriva av mig. Jag vill få ut alla mina tankar från huvudet och ner på skärmen. Vill att alla ska läsa, att alla ska förstå. Idag är jag glad, känner mig lite förvirrad men mest glad. Lyckan svämmar över. Vet egentligen inte av vilken anledning. Det är som att allt bara faller på plats. Alla obehagliga känslor lägger sig ner och vilar för en stund. Jag kollar otroligt mycket på livet just nu. Saknar gamla minnen längtar till framtiden. Känner att jag har båda fötterna på jorden. Lycklig för att det känns som att jag inte har någon press på mig. Ingen press att prestera, ingen press att vara bäst. Jag är runt folk som får mig att känna mig betydelsefull. Får kontakt med nya människor som bara dyker upp hela tiden. Den socialaperson som jag vet att jag är har lyckats hitta ut igen, nu efter den långa tidens vila så är jag glad igen. Verkligen på riktigt ärligt glad. Människor är olika, jag är tydligen en person som är lätt att prata med. De fina komplimanger jag får sätter sig till rätta i mig. Det är dom som får mig att känna mig stark just nu. Just nu så känner jag mig bäst. Tack!

Vill bort och iväg. Kidnappa mig nu. Snälla, ge mig klarhet, ge mig frid. Få mig att må bäst och få mig att le. Du har lyckats med något som jag inte trodde var möjligt. Med dig så tänker jag inte på något annat, någon annan. Jag ser dig klarare och klarare för varje blick du ger. Varje gång du ler. Hur kan DU ge mig hoppet tillbaka genom att bara dyka upp? Hur kan allting gå upp och ner som en karusell på Gröna lund, så fort? Hur kan jag se den närmaste framtiden så fint framför mig när mitt förflutna fortfarande bara är ett dunkelt mörker. Hur, hur, hur gör du för att få mig att må så här?


Stick och försvinn. Säg inget, hör inget. Känslorna som jag försöker bli av med lever så otroligt otroligt starkt kvar i mig. Det är det enda du har kvar hos mig. En känsla. En känsla som jag har insett inte är värd att ödsla mer tid på. Känslan försvinner med tiden. Med tiden så kommer jag att släppa, lämna och minnas. Låta va och sedan börja om. När tiden kommer så måste allt ha ändrats. Annars är inte tiden kommen än. Då ska jag vänta. Jag ska vara tålmodig. Inte stressa utan andas. Vänta in, vänta in. I framtiden så ska jag blåsa bort dammet från våra minnens tjocka bok. Kolla igenom. Läsa. Och känna vilken underbar tid det faktiskt kunde vara. Inte menad att vara längre. Bara menad att vara en del av livet. En del av livets stig. Vi lär oss på vägen och tar oss vidare genom att använda våra nya kunskaper. Därför så kommer du att bli mycket bättre, jag kommer att bli mycket bättre. Kanske, kanske så har vi redan börjat bli lite bättre männsikor. Men det behövs tid för att senare kunna se den totala utvecklingen. Jag saknar, jag till och med längtar, tillbaka ibland. Men det vi som en gång var är nu en del av igår. Det igår som för mig ännu är en dimma. Du kanske har kommit till klarhet med mycket och då säger jag grattis. Roligt att du kommer att kunna gå vidare i livet, ännu bättre, ännu starkare och ännu lite klokare, redan nu.


Ikväll så har jag gymmat och satt mig bakom ratten för första gången i världshistorien. Gott folk vägarna är inte längre en säker plats att vistas på. Nej men ärligt så gick det väldigt bra för mig. Väldigt nöjd! Pappa är nog också ganska nöjd. Bilen är ju hel än så länge ;) Imorn blire back to work. Har typ 2-3 veckor kvar. Sen drar jag med familjen till sthlm för att träffa stenqvistarna som vi inte träffat på typ 1000 år. Eventuellt att jag stannar någon dag medans resten av familjen drar hem till umeå för UFF. Sedan så väntar sista veckorna hemma innan skolan drar igång igen. Ett nytt år. Nya utmaningar. Nya framsteg. Jag ser fram emot det. Men är samtidigt lite rädd. Vet inte riktigt om jag är med. Måste andas den tid jag får innan skolan. Samla EXTRA energi och sedan le. Jag ska skratta åt utmaningarna och sedan ta dom en efter en. För nu är jag stark. Starkare än jag någonsin varit. För jag måste. Och när det väl gäller, då är jag som bäst. Du vet vad jag pratar om. Godnatt!