I'm wondering what you're dreaming
Steeeeeekhett ute :O men jag klagar inte :) ligger inne i sängen och bloggar en snabbis innan jag ska dra iväg på resa ut i världen med familjen. Pappa som fyller 50 ska firas på hemlig mark och vi kommer hem på onsdag. Räkna inte med att kunna nå mig under tiden jag är borta och sen så hinner jag bara hem, jobba och fixa iordning lite grejjor innan jag drar till sandra och senare vidare till hennes stuga så att jag är ganska så halft okontaktbar resten av den här veckan. Skönt på någotvis, man behöver inte alltid vara kontaktbar :) men kommer nog att kännas lite konstigt ändå :P hur som helst så ska jag packa klart nu. Ut i solen nu mina vänner, sommaren är här!! :D
Klotterplanket
Sitter hemma i soffan nu. Resten av familjen är i Piteå där syster ska spela PSG... precis som förra året med andra ord. Ska jobba och spela match i helgen. Hade tänkt hänga igen! ;) haha grym på mittenmitt.. tydligennn :O Ehm aja.. :]
I övrigt så har dagen varit bra. Soligt och hur varmt som helst. Dock jobb i skuggan, men det är ju smällar man får ta. Hehe, medans alla andra jobbar ute i solen och bränner sig så kan jag stoltsera med att jag typ inte alls kommer att få någon färg. Jag får satsa på de få soltimmar jag får.. kaniiich jag som har så lätt att bli brun? Menmen vad gör man. Resten av dagen har bestått av ett samtal med Emil och en massa träningar. Sandra kom hit när jag hade duschat och sedan så drog vi en sväng till Grubbe och var stöd åt Johanna som behövde oss lite extra ikväll. Nu sitter vi här hos mig och jag antar att vi ska försöka sova någongång.. ska ju jobba imorn och måste försöka få ihop min sömn. Det funkar inte som det ser ut just nu.
Det är lite för mycket nu. Lite för mycket känslor. Lite för mycket tankar. Lite för mycket om händer. Jag gillar det. Men jag måste få sortera lite. Det finns en person som skulle kunna göra så att allt blev det där lilla extra ett tag. Men det är en vecka kvar. Tänk om en vecka så sitter du i bilen. Om en vecka och några timmar så är du här. KANIIICH!!
Fanns en person som frågade vars all min glädje försvann. Främst här på bloggen och ja, hon vet vad som hände, hon vill att jag ska rycka upp mig. Ja, jag ska. Jag klarar mig så bra på många punkter i livet just nu. Jag måste bara se det. T.ex. så har jag aldrig varit så framgångsrik i sporten som jag är just nu. Skulle kunna planera in mina träningar lite bättre men det kommer när jag har lyckats få ihop mitt schema för resten av sommaren. Jag har folk som lyssnar på mig, finns där. Älskar mig. Skolan avslutades på topp och nu äre sommarlov, kan det bli bättre? solen har dessutom hittat till Umeå så nu finns det inte väder att klaga på längre.
Men ändå så är inte allting okej. Allting är så sjukt upp och ner. Åh, har jag någonsin sagt att jag vill spola fram tiden? nej jag tror inte det. Har däremot tjatat sönder om att jag vill spola tillbaka tiden. Nu vill jag vill bara spola fram till alla bra stunder och sedan stanna där ett tag. Sen spola fram tills nästa underbara stund. Jag orkar verkligen inte med mer av alla dessa jobbiga stunder. Vill släppa det, allt. Gå vidare. Snälla hjälp mig jag vet att du kan. Du kan, du kan, du kan! Längtar fortfarande efter dig mer än någonsin!
Jag vill verkligen skriva av mig. Skriva ner mina känslor. Men dom är som alltid så sjukt komplicerade. Jag förstår som inte. dimman är tjockare nu än den någonsin varit. Jag trodde att den klarnade upp lite idag. Men jag rycktes tillbaka. Är det någon som driver med mig? Är det någon som sitter och kollar på allt som händer i mitt liv och sedan gör allt för att utsätta mig för allt. Är meningen att jag ska bli starkare av den här perioden? Ja, mest troligt. Livet fungerar ju så så att varför skulle det vara annorlunda den här gången? Jag blir glad när jag tänker så. För att då kan jag tänka framåt. Jag lever ju vidare så vem vet. Något kanske händer så att jag ser klart imorgon? Det kommer nog att lösa sig tillslut. Jag får helt enkelt göra mina val och sedan stå för det som går snett och glädjas åt allt det som blir bra. Finns inte så mycket annat att göra så att nu får jag leva för dagen.
Hälsning från mig till er trogna läsare:
Njut av alla era goda stunder!
Samla styrka för de tunga tiderna!
Det kommer att sluta bra, andas och lev!
Tro bara på dig själv!
Inget är omöjligt, bara fantasin sätter gränser...
Trust your friends!
Jag känner en så sjukt stor saknad av det som en gång var.. men då pratar vi månader.. förra sommaren var bra.. efter det så har det bara varit okej eller sämst. Och nu har jag fått se ditt sanna jag. Jag skrattar och jag ler. Det måste ha varit precis det där som en del av mig såg. Därför så tog jag avståndet och det tyckte du inte om. Då kom den personen fram, ditt jag som jag har sett inom dig. Som att det bara har legat och bubblat och det var den här situationen som behövdes för att få dig att koka över.. Jaa, egentligen så borde jag inte skriva massa om det. Ger dig helt fel vibbar men ditt sätt att få mig att komma över dig funkar tydligen. Hoppas att du kan gå i samma klass som någon som hatar dig.. eller ja det vore ju inte första gången så jag antar att du överlever. Det enda jag ville säga var att jag ärligt och på riktigt var glad för din skull. Jag pratade med foppa för att jag inte fick tag i dig efter ditt mystiska sms och jag får bara skäll för allt jag säger. Mitt liv ligger öppet. Förstör det om du vill, troligtvis så är det det enda du vill...
Dina ord tar sig in i mig. Det kommer dom mest troligt alltid att göra. Med tiden så kommer jag att bli bättre och bättre på att stå emot tårarna. Jag har insett att jag trots allt lever i en värld med männsikor som bryr sig om mig. Männsikor som jag aldrig har träffat ger mig nytt hopp. Människor som varit med mig större delen av mitt liv vill finnas där. Jag måste bara se alla dessa männsikor i mitt hav av tankar. Se dom klart när jag vandrar i dimma. Hur fan kunde det bli så här? Jag har fått nytt ljus som lyser upp.. längtar tills du kommer hit och kan hålla om mig. Guuuud vad sjukt mycket jag behöver en kram just nu..
Tack sandra för att du finns här för mig.. du är fantastisk på så sjukt många sätt!
Nu längar jag bara tills framtiden. Jag saknar DIG, personen som jag aldrig har träffat.
As life goes on..
Heyyy!
Ligger och funderar lite på livet och kollar runt på diverse bloggar och tänkte att nu fast klockan är mycket så måste jag ta mig tiden att skriva ner några rader. Vad jag skriver och vad det kommer att handla om det blir snart offentligt. Men just nu så låter jag bara fingrarna rulla och tankarna få landa en stund i mitt huvud. Det känns, precis som alltid, som att jag har mycket att skriva om men vet inte riktigt hur jag ska få ut det på rätt sätt... men ja nu säger vi väl så här:
Jag vill visa respekt och kärlek till alla männsikor. Jag vill inte göra någon annan illa. Jag gör mina val i tro om att jag gör rätt. Blir det fel så hoppas jag att det på något sätt kommer att gå att ordna tillslut. Nu när mitt liv är på väg åt en helt ovan riktning så är gränsen mellan svart och vitt ganska osynlig. Jag har roligt just nu. Jag har folk som får mig att skratta. Det finns ändå trots all skit folk som får mig att må bra. Jag mår bra. Även om det just nu kan kännas tomt och ensamt så finns det männsikor som kommer in och fyller ut tomrummet. Men det kommer att ta tid tills det är fyllt. För det som är borta tog väldigt stor plats och är ännu inte helt borta.
Tankarna flyger ofta iväg. Fast nu så har jag bestämt mig för att hålla mig till detta och hoppas på att det leder till bra saker. Just nu, idag, inatt så känner jag värme från oanade håll. Jag ser ljuset i mörkrets ensliga vrår och jag känner på något sätt att "Jaha, så här kan man också leva". Jag får helt enkelt leva efter uttrycket: Bryt ihop och kom igen. Det som jag ändå har sagt till mig själv i så många år. När jag har klagat över mina problem och det kanske många gånger har hjälpt mig. Men nu så tror jag att jag behöver mer än ett uttryck. Jag behöver något jag kan tro så mycket starkare på. Jag behöver någon som tar hand om mig, jag behöver någon som uppskattar mig för den jag är. Ikväll så finns det några sånna personer. Och hur ensam jag än känner mig så är det något jag aldrig kommer att bli. Tack alla som ställer upp. Tack alla som lyssnar på alla mina klagomål. Tack för att ni står ut med mig. Så sjukt mycket, Tack. Jag vill inte skriva några namn för att jag är rädd att jag glömmer någon. Det vore så typiskt mig. Men det finns många som kan känna sig träffade. <3
Jag försöker klura ihop ett sätt att säga hejdå till
personen som jag trots allt inte vill något illa,
egentligen inte ta farväl av heller. Men just nu
så måste jag, iallafall för ett tag. För en stund.
För att allt ska bli bra. Men jag vill inte att det ska
bli fel så jag får publicera det en annan gång.
Någongång då jag känner att jag ärligt kan lägga
alla korten på borden. Då jag känner att vi någonstans
har gått till en fas då vi kan prata ut ordentligt.
Men nu måste jag sova!
Godnatt världen, vi ses imorgon.
Jag ska gå dit näsan pekar och inte stanna
förns jag är framme tryggt hos drömmarna.
Låt hela världen se ditt vackra leende!
Sommaren är så här, så här!
Sommaren är så här, så här!
Nu skiner solen
Sitter i sängen nu. Har precis vaknat och ska dra iväg till jobbet. Kommer dock inte att kunna träna ikväll som jag hade tänkt mig kunna. Men men vad gör man. Solen skiner över umeå just nu och ändå så vill jag bara här ifrån. Snabb update där, skriver mer om what's been senare..
Kan någonting som är så här svårt fortfarande vara rätt? Jag biter i men lite av orken gick ur mig igår. Fattar inte hur andra har haft så enkelt tidigare. Men det visar väl bara att kontakten vi hade var otrolig. Den är svår att bryta och det är som tomt nu. Känns tungt att tänka på det och ändå så kan jag inte lämna det ifred. Jag vill så mycket men jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill må bra men just nu så får jag bara mig själv att må sämre.
Tack för att du äntligen har tagit tag i dig själv,
det är nog det som jag behöver för att orka ta tag i mitt liv också.
Unbelievable but true so true....
Jag räknar dagar, jag räknar timmar..
Ååååh, så skönt! Ligger i sängen och typ halv sover. Mamma kommer snart hem och då hoppas jag på snabb skjuts till Anumark där det vankas midsommarmiddag med jobbarkomanjonen Emily och hennes vänner :) skönt att få komma ut lite, Sandra är i stugan och sjukar sig så jag får helt enkelt hitta andra sätt att roa mig på. Sen imorn så drar jag med familj till Gafsele över dagen för att ha storkalas. Kan blir riktigt festligt faktiskt! Men nu ska jag börja dra mig.. kanske kommer ett blogginlägg senare när jag kommit hem, vem vet? :O ;)
Tack för känslan du ger mig!
The answer is in the question..
När livet tar emot, som det gör otroligt ofta för mig nu för tiden, så har man egentligen bara 2 val. Antingen så tar man tag i det så att man kan gå vidare eller så gör man som jag just nu. Gräver ner sig. Vet inte om jag orkar all skit som jag måste ta. Kan du inte bara förstå? Jag vet att du läser det här och jag vill verkligen att du ska förstå hur det ligger till. Men det känns inte som att du är redo för att lyssna på det som jag har att säga, inte redo att förstå. Jag hoppas att du en dag gör det. Det är kanske försent då men det känns otroligt bra att få svar på obesvarade frågor. Jag har hur många som helst som du svarar på omedvetet, men jag får olika svar varje gång och ena gången så absolut hatar jag svaret medans jag andra gånger kan känna mig helt misslyckad på grund av det. Men nej nu är jag trött, har sovit hur dåligt som helst på senaste tiden.. :/
Godnatt gott folk!
..och juste, tack för en kväll som trots allt var helt okej.
Fear can hold you prisoner. Hope can set you free.
Jag hade en rädsla att bli lämnad ensam.
Du har gett mig hoppet tillbaka.
För nu har jag insett att vad som än händer,
så kommer jag aldrig att bli helt ensam.
Kära vänner!
Sommarlovet är här och när jag har löst
mina problem så börjar livet på riktigt.
Hur allting än slutar så är det jag som ska leva!
Man når en viss gräns sen så orkar man bara inte...
"Det är så konstigt att försvinna, det känns så dumt att stanna kvar" - att en låtrad kan sätta ord på så mycket? Jag är så sjukt ledsen, förlåt men nu orkar jag inte mycket mer. Du har sårat mig. Jag vet att jag sårat dig men just nu så är det du som sårar mig mer. Jag funderar, kommer jag någonsin få höra dig säga förlåt? Kommer jag någonsin att kunna känna att det slutade nog ganska bra ändå? När jag lyssnar på låten, ser texten och känner igen mig så känner jag att orden som jag sökt äntligen har hittat in i mitt huvud. Det är tungt att inse, men det gör det också lättare att lösa allting. Ibland är inte lösningen alltid den som man helst vill. Men vill man lösa det så vill man göra det som krävs och då krävs det också att man orkar stå för det man har insett måste göras. Man kan inte hålla på att vela fram och tillbaka, så nu krävs det bara en sak av oss. Vi måste bestämma hur vi ska ha det.
I won't be your one excuse to cry
Hejhallå!
Ligger här i sängen och degar. Gick upp och åt frukost och vände tillbaka hit sen. (A) Nu så laddar jag inför match klockan 15.00 mot guif och vi behöver verkligen en vinst nu! Gårdags kvällen bjöd på lite tivoli nere på stan med Emil och Daniel och sedan film hos Emil. Drog hem sen och somnade i sängen på en gång. Nej men, nu ska jag göra något vettigare. Hejs på en stund!
Hittade lite fräna tester på en sida, testa du också! ;)
Let the world be quiet for a while
Hallå!
Nu så har jag fått igång jobb kroppen tror jag. Det går som på automatik det mesta nu. Och i allmänt så har dagen varit en bra dag. Har fått veta att jag mest troligt går ut ettan med MVG i både svenska och engelska sedan så ligger det kanske ett MVG och väntar i matte också men vi får se hur det blir med det... :P Har dessutom kirrat sommarjobbet tills nästa sommar! Om jag lyckas ta körkortet tills dess vill säga, men det blir ett stort mål för mig!
Imorn så blire jobb och sedan match.. med vinst för hoppningsvis! ;)
Nu ska jag fika! :)
Älskar min Emil så sjukt mycket <3
