täckstift döljer ens skavanker och tänk om det fanns något liknande för att dölja ens dåliga dagar med. då skulle man bara se ljust på livet. Underbart!           speciellt sånna här skit dagar som jag har haft. det har ofta berott på att jag har tappat tron på mig själv och det som jag kan klara av. tro mig när jag säger att jag inte vet vad som hände. jag kanske har insett att jag har börjat bli vuxen eller så är det väl så att allt helt plötsligt vart för underbart för att vara mitt liv. för sure jag har inte haft det värst. men jag har fått känna x 1000 att jag inte är omtyckt. nu när det inte är så och allt rullar på så måste ju någonting vara fel, eller? för att mitt liv är väl ändå inte så här "perfekt"? faktiskt så är det mycket som är bra just nu. jag fattar det inte. det gick sakta men säkert från helvetet till himlen. allt är bra nu. jag måste inse det. det är bra och det kommer att bli bra. helt enkelt det kommer att sluta bra.

Som sagt jag klarar mig bra med det jag har. visst, jag klarade mig bra med det som jag hade också men nu är det så nära underbarast som det kan bli. det finns kanske dom som är besvikna och dom som undrar vad fan jag håller på med. vad fan jag har blivit. ska jag vara ärlig? jag har blivit mig. En mig som ofta har huvudet högt och som faktiskt inte är den dumma,barnsligatjejen jag engång var.

Jag borde kanske inte gjort det jag gjorde och jag kanske inte borde ha sagt det jag sa men still jag överlever. gör du? jag tror att du gör det. kanske att du är besviken men vad ska du göra? vi lever kanske i samma värld men vi har långt ifrån samma liv.

länge sen sist.

(jag står för att jag inte är perfekt)