Hoppas att jag hjälpte dig upp och att du känner stödet.
Att du inte faller tillbaka ner i gropen, utan håller huvudet högt.
Man ska slåss för sin stolthet, och till viss del för andras.
Men skit i att ta det bokstavligt och chilla lite....
Jag vet att du kan även om jag inte känner dig.
 Jag hoppas att du förstår att jag är seriös när jag säger
att det kommer att bli någonting bra av dig tillslut...
Du går åt rätt håll och fortsätter du så kommer allt att bli bra!
I got your back!

Ego


( Du sa att jag var snygg på bilden.
 Jag brukar inte lita på främlingar.
 Men jag kan lova att du är ingen främling längre. )

Som med kärleken...
Jag vet inte vars jag ska börja men allt börjar ofta med att någon säger något..
Någon skrev något till mig på apberget...
Sen så kan det fortsätta på olika sätt eller så tar det slut där...
Sen slutade det... lika fort som det hade börjat...nästan innan det börjat...
Ibland så tas det bortglömda upp igen...
Sen plötsligt får jag ett nytt meddelande.. flera månader senare...
Då kanske man inser att ens känslor inte har ändrats alls..
Då inser jag att mina känslor har varit de samma hela tiden..
Han kanske fortfarande är lika mysig att kolla på...
Hans underbara bruna ögon...
och han kanske är allderles underbar..
You have not a clue..
Men allt kommer att få sitt slut..
Det får inte ta slut innan det börjar...
fast om det skulle göra det så..

..då är det bara att stå stolt och vinka åt kärleken,
och hoppas att den snart kommer tillbaka.
För att det kan jag lova.. den kommer tillbaka!

Fast nu ( eftersom det sista inte har hänt ) så ser jag ljust på framtiden
och hoppas att den ler tillbaka, med dina bruna ögon...

Sen sporten...
Man kanske leder med 1-0, sen slutar matchen ändå 1-2...
Det kanske inte förändrar ens liv men det gör det däremot när man ser sitt namn på en lista över vilka målvakter som ska med till västerås... jag stog med där!
Sen kommer den oväntade vändningen, It's 2 good 2 be true, jag är med som tredje målvakt, utan att veta det, jag fick veta det på bussen hem, jippie! eller inte.. sen det så har alla träningar, alla matcher och allt annat gått helt åt helvete för mig... jag har tagit för seriöst på det men det går inte att undvika tanken,
Varför får jag inte stå, är jag för dålig?
Men folk säger det till mig hela tiden, nej det är bara si och så och det löser sig............
mmmm, jag kan ju inte annat än att hoppas!?
match imorrn iaf, taggggga sate för nu jävlar ska här visas upp tagg!

Sist skolan...
Man kanske höjer sig i ett ämne för att man har gjort någonting bra, man kanske sänker sig för att man har gjort någonting sämst och man kanske bara inte gör någonting alls och ändå har sina betyg kvar...
även om det känns som att ens betyg vilar på en uppgift så gör den inte det, det är helheten som räknas och när man inser det DÅ ändrar ens liv i skolan totalt! För att då känner man ingen press eller stress... både bra och dåligt.. man kanske tar det FÖR lugnt eller så klarar man det fiiiint. Jag vet inte vars jag är nu och min inställning ändras väldigt mycket från dag till dag.. när det gäller allt iofs men ändå... och jag antar att jag inte är själv om det men jag tar upp det iallafall... Nu i slut ändan har jag säkert glömt jätte mycket, och jag kommer att komma på det nu när jag går och lägger mig, men jag får komplettera en annan dag.. :)

Känslan

Nu har jag hurrat och berättat om den härliga upplevelsen, fyfan vad vi är bra!
och som du säkert redan har märkt så har har resan haft många olika sidor..
För att det här laget har verkligen allt!
Vi har dom som gör bort sig, dom som bjuder på sig själva, dom som blir kära, dom som skrattar, dom som gråter, dom som är oroliga i magen, dom som är kissnödiga JÄMT, dom som är hungriga, dom som är trötta,
dom som tar med sig ett lucialinne istället för ett underlakan, dom som är taggade, dom som är sjuka men lyckas bli friska, dom som är skadade men lyckas läka och vi har dom som verkligen gör allt det här oförglömligt!

Det är inte många som har gråtit för att dom är ledsna eller för att dom har gjort illa sig, alla har gråtit av glädje. Kanske inte varje gång, men många gånger!

Jag var nog en av dom enda som inte lyckades vara glad hela resan igenom, och jag känner att jag vill inte förstöra allt med mina ledsna tårar och jag vet att endel bara är barnsligt, men försök att se det här från mina ögon.
För att jag har många gånger tänkt. Oh, fan vad jag är bra! men när man inte får visa upp sig så kan jag inte hålla modet uppe.. man får höra tränarna säga en sak och sedan så är det som att dom får mig att tro att dom ska göra på ett sätt, sen så gör dom på ett annat, jag säger bara att jag hoppas att dom vet vad dom gör för det verkar inte så... Dom kan inte ha kollat upp mig, för att dom sa att varje säsong så ringer div1 lag till dom och frågar efter någon bra målvakt osv.. och skulle något lag vilja ha en målvakt så skulle dom absolut säga mig nästa gång.
Jag vart glad när dom sa det.. MEN då är bara saken den att jag tränar redan med ett div1 lag, har fått lite speltid där och är på väg att få en ordinarieplats på planen. Dom har ingen aning om vad jag har för meriter och hur jag är som person, det fick dom veta på bussen hem. Bättre sent än aldrig? nej, inte i det här fallet, jag vet att jag är omogen när jag säger det här men dom ska få se vilken j*vla miss dom gjorde när dom inte satte mig i målet.

FLOPPEN TILL TOPPEN -VÄSTERBOTTEN!