Gudomligt skönt! Puss på promenader! :] Puss på vädret! :] Jag är som på bra humör. Vet inte om det är vädret eller om det är för att jag har fått röra på mig idag, men jag klagar inte! Sen kommer Brolle ikväll också så att idag blir en bra dag att blicka tillbaka på. Jag ska inte ens försöka förklara hur långt eller vilken väg jag gick men tro mig det var härligt! Mina tankar blev inte så rensade det var skönt att bara gå och inte tänka så mycket och inte bry sig så mycket. Den enda djupa tanken som jag tänkte på var nog hur jag hamnade här och vem jag egentligen är. Fast det har jag ju tagit upp typ sjutusen gånger här, så jag vet inte riktigt om jag ska hålla på att skriva ner allt igen. Jag vet som inte hur jag ska kunna skriva ner det från en ny vinkel. Det som räknas är att jag har koll just nu och det känner jag att jag har, så att man kan ändå inte göra något åt det som är gjort...

"Gjort är gjort och det går inte att göra ogjort."

---

Haha, såg en lite rolig sak på Rusta idag. Var där med mami innan middan. Synd bara att mobilen nästan var slut på batteri så att jag inte kunde ta kort. Men jag ska försöka förklara så att alla förstår ;)

Rusta har gjort om och har nu rea på allt och ingenting. På en skylt står det:

Rullator i Stål, 699 :-
( ord. pris 695:- )

Min fråga är då vaafan!? :O Det är bara rusta som har rea så att det blir dyrare.. det vill jag lova! ;)

Nej, jag vet inte vad det ska bli av den här bloggen. Eller det här inlägget. Rubriken kommer från Guitar Hero och har verkligen ingenting med texten att göra... hehe, any how.

"Äntligen" hemma skulle man väl kunna säga. Jag hade gärna stannat i Gafsele. Men promenaden med Dahl var väl behövd och för att inte snacka om att Brolle var en varm fläkt i vinterkylan. Det är enda anledningen till att jag vill vara hemma just nu. Brolle. Annars skulle jag nog inte ens försöka komma hem till på måndag när skolan drar igång igen. Usch! Kan inte bara sommaren komma så att vi får sommarlov? Åh, längtar så gudomligt mycket! Moppe, Kortbyxor, Gothia, Sol och Bad. Allt klickar ju! Det som är kvar av vintern nu behövs knappast. Jag har inte åkt slalom på hela vintern. Skoter lär det inte bli någe mer efter idag, var ute med Kevin imorse innan jag for hem. Vad mer är det som är skönt med vintern? - Jag kan typ inte hitta något mer. Är det fint väder så är det skönt att gå ute. Men annars så är det bara kallt och ruggit. Så snälla sommar kom nuuu!

Som sagt så var jag och Kevin ute med skotern imorse. Vi klev upp 08.00, var ute på åkern 08.30. Sen körde vi i närmare 100km/h i 1 timme och 15 minuter. Sköööööönt! Vädret var underbart och redan vid 9 så stog solen högt på himlen. Efter skoter turen så väntade en lagom lång busstur hem till kära Umeå. Väl hemma så var det lagom mulet och hyffsat kallt. Men jag ringde i alla fall Dahl och vi drog ut på den omtalade promenaden. Underbart! Skönt att bara få snacka av sig lite. Skönt att veta att du inte går och snackar vidare. Skönt att veta att det är som det alltid har varit även fast allt har ändrats så mycket! Svårt att förklara men Tack Camilla, jag behövde det!

Ikväll så har jag och Brolle sett på Supersugen. Hehe, satt typ mest och asgarva men det var mysigt. Känns skönt att ha någon som bryr sig på ett sätt som du. Kan bara säga tre sanna ord, Jag älskar dig <3

Jag tänkte försöka få ner några djupa tankar också. Men jag vet inte riktigt om jag är i rätt stämning för det just nu. Jag behöver hitta den riktiga skrivar känslan, och den är inte där ikväll. Kanske imorn. Vi får se. Jag bryr mig faktiskt inte så mycket, det löser sig nog.




Nej men nu tror jag att det får räcka för ikväll.
Ska till Brolle imorn. SurpriZe SurpriZe? ;)



Man kan få ganska djupa tankar på skotern, aiit Kevin? ;)

Herråe! :)           

Ja, men då var vi hemma igen. Sitter här och chillar. Har lyckats få in bilderna på datorn nu så att det kommer snart att finnas färska bilder på http://sportoholic.bilddagboken.se .Kolla in där ikväll! För just nu sitter vi här och väntar sakta men säkert på att Dahl ska komma plingandes på dörren. Då väntar världen på att bli upptäckt och orden på att bli sagda.. men jag bloggar väl mer sen. Hade bloggat igår. Sen det vart krupp i systemet, igen, så det blev inget inlägg. Men men vad gör man?? ;P

Hej på en stund!

Jo, då sitter vi här igen. Dagen har spenderats utomhus. Skotern är slutkörd. Jag lika så. Tungt och tufft men fantastiskt skönt att susa fram i pudersnön. Hehe, har inte så mkt att skriva om. Även om jag längtar hem så känns det bra att vara här.

+ med gafsele.

¤ Man behöver inte bry sig om hur man ser ut, det är ändå ingen som bryr sig!
¤ Det är lugnt och skönt, inga onödiga ljud.
¤ Man kan bara vara utan att känna pressen av någon eller att man måste göra något.
¤ Man kan köra hur mycket skoter som helst!
¤ Man behöver inte känna sig ensam, det finns alltid en katt eller hund att kela med.
¤ Det är (i alla fall just nu) skönt folk här.

- med gafsele.

¤ Brolle är inte här.
¤ Bensinen till skotern kommer, vare sig du vill eller inte, ta slut.
¤ Brolle är inte här.
¤ Brolle är inte här.
¤ Brolle är inte här.
¤ Brolle är inte här.

osv.

Alltså. Det är jätte mysigt att vara här och man kan köra skoter hela dagarna, komma in och sätta sig vid datorn, få middagen serverad, kolla på tv och sedan åter sätta sig här innan man går och lägger sig. Just nu så är det härligt folk här också, ett stort +. Men det som drar ner allt är att Brolle inte är här. Hur fan kan man sakna en person så mycket? Sjukaste. Saknar typ alla där hemma. Fast jag vill samtidigt inte fara hem ikväll heller. Kevin och Maja kommer imorn, dom tar 9 bussen så att dom är här vid 11. Då lär det bli skoter hela dagen och sedan sååå blir det väl en massa kort. Jag och niklas tar som sagt bussen på onsdag vid ett så att jag kommer snart hem. Åh, brolle jag kommer snart hem!

Hatar att jag inte har kablarna till kameran med mig. Jag vill lägga in bilder!!!! Bara att bita ihop........ nu ska jag ringa lite folk och sedan sätta mig framför tvn och tare lugnt...

Hejdå!

Ja, men då kanske vi skulle försöka få ner några rader här, eller? Kladdkakan som jag bakade blev bra. Trodde att den skulle smaka närmare till bajs men alla har klarat sig utan hälsoskador, so far. Imorn så blir det väl skoter hela dagen och jag hoppas på fint väder. Låter som att vi ska dra iväg allihopa igen. Kanske pimpla lite. Vi får se. Det blir säkert bra och så länge min kamera fungerar så överlever jag. Det finns mycket som skulle kunna göra vistelsen här bättre. Men plejset har sina stunder. Jag kommer ihåg alla lov som jag var här när man var liten. Det var super kul hela tiden. Inte en lugn stund. Nu, är det närmare till långtråkigt. Jag vet inte vad det var som ändrades men man är inte lika lättroad längre... Eller inte på det sättet i alla fall. Jag funderar serri på att gå och lägga mig nu. Klockan är snart tio. Nej, men vadå det är lov jag är 15 år och jag behöver min skönhetssömn. Aa, eller nått.... hemma väntar brolle och en promenad med Dahl, sköönt det! Längtar så grymt mycket! Men nu ska jag nog snart göra sanning av min berättelse och gå i säng. Kanske ringa några samtal. Messa lite. och sen tro det eller ej sova!

När man mår dåligt så finns det inte mycket som gör saken bättre. Men att höra din röst gör det lättare, så prata med mig. Vet inte om du tar det förgivet att jag ska vara glad för jämnan men du har kanske insett nu att jag lever i ett helvete. Du fick mig att må bättre, nu har sanningen hunnit ikapp mig, oss. Nu är det tid för dig att välja den lätta vägen, lämna mig här och nu och låta mig fightas för mig själv eller svåra vägen, stå vid min sida när jag bryter ihop och bära mig när jag inte orkar mer, eller i alla fall lyssna på mig. Jag har inte känt dig så länge som man kan tycka och jag vet inte hur den här vändningen kommer få dig att reagera. Du vet vilken väg jag hoppas på att du tar men det är helt upp till dig. Jag lyssnar på dig, jag hoppas att du har styrkan att göra det samma för mig, jag hoppas att jag har styrkan att prata med dig.

I mörkrets tider så ser du bara dina fiender. För dom står i centrum, i ljuset. Det som du måste se är att dina vänner som står i mörkret bakom dig, dom står där för att ta emot dig om du inte skulle orka mer.
- Jag hoppas att också jag har någon som står där, redo att ta emot mitt fall.

Ja men då sitter vi här i kalla Gafsele. Har precis kommit hem från att ha varit ute med skotern. Vi drog 8 pers på en skoter. Slå det om ni kan! Aja, det var kallt där ute där vi var. Fast det löste vi fint med att tända en eld och grilla korv. Den varma chokladen hjälpte oss också hålla värmen. Jag har fått höra om folket där hemma som var på ken ring igår. Det var tydligen mycket uppskattat.

Hehe, jag vet inte ifall jag orkar stå ut till på onsdag. Kanske att jag far hem redan på måndag. Det som talar emot det är det att Kevin och Maja mina kära kusiner frånm Lycksele kommer på tisdag. Vill jag eller skippar jag att träffa dom? Vet inte.. jag får fundera på det. & Nu undrar morfar varför jag inte är ute och kör skoter. Mjo, mina fötter är kalla och mamma bad mig att baka en kladdkaka. Vi får se vars vi slutar i slutändan. Inte ska jag slösa all min tid här mitt på dagen. Kanske orkar blogga mer ikväll. Hehe vi ser väl. Onödigt inlägg? Ja, dom flesta är väl det! Men i alla fall så blir det bastu innan middan och sen efter middan så hamnar jag kanske här. Eller uppe och spelar Guitar hero :)

Eftersom jag inte har några bilder på den här datorn så kan jag i alla fall säga att jag har tagit kort och ni lär få se dom när jag kommer hem ;) vet inte hur vi ska avsluta det här så jag säger bara...

Anledningen till att tomten har mask och lösskägg på julafton är ju för att han ska kunna handla på ICA under sommaren utan uppståndelse. Därför, ryck för guds skull inte i en gammalmans skägg för att kolla om det är jultomten. Han bor på nordpolen, semestrar på Hawaii och handlar på ICA. Det är inget speciellt med gubben. Visst, han är flera hundra år gammal men tänk på att han har koll på ALLA människor på jorden, inte bara barn! Så bäst för dig att sköta dig. Tomten kan i värsta fall vara din granne, bästa vän, släkting eller din brevbärare.. han har koll på dig!

---

Ja, men det är en normal sak att diskutera runt middagsbordet i våran familj. Och det ovanstående är också den riktigt troliga anledningen till det som alla undrar över, varför jultomten är utklädd på julafton? Det var min pappa som kom med det när jag och Anna skrattade åt att våran tomte hade örhängen en jul. När man börjar växa upp då så inser man att "Nej, tomten han finns inte!" Då säger jag JOHO klart han finns han har bara inte tid att fara till alla och anlitar då flitiga tomtenissar som far ut i hans ställe på julafton. Något år kanske han till och med är så lat så att han hoppar helt att fara ut och skickar bara nissar. Haha, jag känner att jag börjar svamla nu. Men ändå det var en tanke värd att tänka på! Nu när jag har delat med mig av den viktiga informationen så kan jag gå vidare i livet och veta att alla gammlagubbar med långt vitt skägg slipper att folk rycker i deras skägg i onödan. Hehe, sen är det ju trots allt påsk och inte jul så jag släpper det där nu och så drar jag till kära Gafsele imorgon, igen. Den här gången utan Brolle. Hur fan ska det gå!? Ja, vi löser det med långa telefonsamtal och så ses vi på onsdag. Vi skulle satsa på att fara tidigt imorgon. Där vid 09.00 är vårat mål. Sen att vi mest troligt inte är iväg förns vid iaf 10.00 tiden är en annan sak. Jag och min käre bror tar bussen hem på onsdag eftermiddag och sen så ska jag chilla hemma lovet ut.
Aja, orkar inte dega här hela kvällen. Kanske hinner blogga lite i Gafsele mellan skoterturerna ;) Haha, tagga skoter for faen! :) Innan jag har fastnat här och hittat något att skriva som faktiskt är intressant att läsa om så avslutar jag..

Imorgon letar vi påskägg, aiit? ;)


(Typiskt mig att lyckas ta en häftig bild
och så är den inte ens på mig!?)

Jag kände att jag ville ta en promenad idag. Jag ville rensa skallen lite. Tanken om att sätta sig här en snabbis först var kanske lite misstajmad. För även om jag skulle hinna gå en sväng innan middan så är taggen borta. Åh, vädret har varit så fint idag. Jag ångrar att jag inte har tagit mig i kragen och gått ut. Men men vad ska man göra? Jag fick inte rensa tankarna ute så då gör jag det här istället. För det finns mycket att skriva om men det blir som aldrig något bra av det. Eller jo jag mår väl bättre när inlägget är klart och det är dags att gå vidare i livet. Så att så här börjar vi den här gången. :)

Tro mig livet och sanningen har kommit ikapp mig. Jag har levt i snart 16 år. Endel tycker att jag är bara barnet och andra tycker att jag till allas förvåning har börjat bli vuxen, för så mycket som har ändrat mig! Haha, jag kan inte sluta tänka på att jag faktiskt på alla möjliga sätt är en ny människa. För även om jag till kropp och själ är Linnea Jonsson, 15 år. Så har jag blivit så mycket mer. Jag har snart krossat skalet som så länge har hållit mig fången. Jag känner själv att jag ser på mig själv som självständig. Det finns många som jag ser upp till men jag har lyckats inse att folk faktiskt ser upp till mig också. Jag trodde inte att det fanns. Jag trodde att jag för alltid skulle vara en töntiga wannabe som alla tyckte var allmänt irriterande. Men saken är den att från den första gången jag kallade mig själv wannabe och verkligen förklarade mina känslor så växte jag och lyckades komma ifrån det. För sure jag är fortfarande till vissdel beroende av vad andra säger. Men jag bryr mig inte hur mycket folk snackar. Jag får väl göra vad jag vill. För jag tror visst att folk har åsikter, nej jag vet att folk har åsikter. För att jag har fått dom slängda i ansiktet flera gånger. Men det är lugnt jag växer för varje gång. Jag har lärt mig att takla motståndet. Förut så gjorde man det genom att ringa någon och säga "ska vi ta en promenad?" Efter det kändes allt så mycket bättre. Jag saknar det men det kan fortfarande vara så eller? jag menar det känns som att jag har glidit ifrån alla som jag engång litade så blint på. Jag har svikit dom som litade lika blint på mig. Jag har bara mig själv att skylla och jag ber om ursäkt. Det ska bli bättre jag lovar! Jag ska ta tag i det. Om jag får hjälp och möte på vägen. Fast det är inte bara jag som har ändrats. Alla ändras hela tiden och det gör att man inte hinner hitta sig själv samtidigt som man ska hänga med i alla andras liv också. Och alla ändras i olika takt så endel har hittat sig medans en del inte ens har börjat leta. Känns som att all min tid har försvunnit. Det känns som att min lediga tid har runnit ut i sanden. Inte för att jag ångrar mycket som jag gjort hittils i livet men det finns dagar som jag hade kunnat göra minnesvärda. Nej, jag ska lämna det bakom mig. Gjort är gjort, det är bara att blicka frammåt för just nu så känns framtiden nära och det värmer. Det känns som att det kan komma någonting bra av att jag har fått samla mina tankar. När jag satte mig här så hade jag ingen aning om vad jag skulle skriva om men min åsikt kom fram ganska bra tycker jag. Även om jag kommer att schabbla bort det totalt nu när jag går tillbaka till hur mycket jag har ändrats, hur mycket min syn på mig har ändrats, hur mycket andras syn på mig har ändrats, hur mycket min syn på andra har ändrats, hur mycket min syn på livet har ändrats och hur mycket andras syn på livet har ändrats så har ni i alla fall i det stora hela fått se utsidan på det som jag har försökt få fram...

Jamen, synen som jag själv hade på mig är väl ganska självklar? Töntig. Fånig. Barnslig. Det var i slutet på mellan stadiet och mitt stora problem kom just när jag skulle reda ut det där och ändå inte visa att jag behövde hjälp. Det var i början på högstadiet. Då hamnade jag i läget då jag kände att jag var en Wannabe. Mobbad. Plugghäst. Helt enkelt inte önskad i världen. Då kom tanken om att ta mitt liv. Men det gick aldrig längre än till en tanke.. vilka skulle sakna mig? Då började jag räkna upp alla. Inte i kategorier utan som individer, det blir fler då. Mamma, Pappa, Anna, Niklas, Amanda.. och så fortsatte jag när jag var uppe i närmare tio stycken då kändes det faktiskt värt att forstätta slita och ta sig upp ur gropen. Tur att jag aldrig intalade mig att det var den enda utvägen. För att det är aldrig utvägen. Utvägen är att kämpa på och hitta dom som lyfter en. För även om det känns omöjligt just då så kommer du att inse att det var en jävla tur att du gjorde det.
Nu vet du hur jag har känt. För så kände jag till i mitten på 8an. Helt misslyckad. Sen fick mitt liv en vändning. Nu, just idag, så ser Linnea Jonsson sig själv som Självständig. Lycklig. Pratglad. Rolig. Snygg. Glad. Positiv. Utåtriktad. Det känns bra att kunna säga så om mig själv. Utan att känna blickar i ryggen eller att folk tycker att jag är dum i huvudet. För det finns vekligen folk som tycker det. Det är deras åsikt och jag respekterar den. Även om jag inte håller med själv. Det är faktiskt dom åsikterna som formar ens jag. För att alla saker som händer och alla personer man möter ändrar en på något sätt. Inte med flit det bara blir så och du ändrar också folk. Ibland bara genom att kolla på dom. Man ändras på samma sätt som ens självförtroende kan ändras på en sekund medans en självkänsla är svårare att ändra. Min självkänsla var innan min vändning i botten jämt! Medans mitt självförtroende växlade lika fort som vädret. Nu är självkänslan, min syn på mig själv, på topp och mitt självförtroende också. Det rullar på bra och även om jag inte är på mitt bästa humör och taggen att skriva försvann någon gång vid 18.00 så fortsätter jag skriva. Jag hade faktiskt skrivit klart och var nöjd nyss. Men då kruppade datorn och bara hälften var kvar. Sånna gånger brukar jag dampa och det gjorde jag idag också men det är bara att ta tre andetag och ta tag i det igen. Ja, och det gjorde jag. Det värsta var att jag var värsta nöjd och kände att nu får jag äntligen publicera, logga ut och gå här ifrån. Gå vidare i livet och känna att alla vet vad jag ville få ut med det här. Jag vet inte om alla har hängt med och folk orkar mest troligt inte läsa mycket längre men är du som jag så kan du inte sluta läsa när du engång börjat. Så, lessen är du som jag så får du fortsätta läsa ett tag till. För nu kom taggen tillbaka :D mitt humör växlar verkligen. Jag har suttit här sen vid fyra. Jag har haft pauser då och då. Men den där promenaden blev det ingenting av. Äh, vi taren en annan gång. Vet faktiskt inte vad jag ska skriva mer men jag har säkert glömt något. Något som jag skrev innan hälften raderades... Ååååh, jag blir så sur! men ändå inte.. för att jag ska göra det ännu bättre den här gången och nu fick jag ju som mer att skriva om! Jag tror att jag skrev någonting om folk som har betytt mycket för mig. Alla som jag någonsin har träffat betyder något för mig. För som jag har sagt så har alla dom hjälpt till att forma min personlighet, mitt jag. Värsta spirituella (Eller hur vi nu ska stava det) inlägget det blev. Inte mig emot för nu skriver jag bara av mig. Bokstäverna har snart ingen rödtråd eller något form av form överhuvudtaget. Så det kanske är mitt tecken på att sluta? nae, en stund till kanske? :)

Idag har jag inte gjort någonting. Suttit här typ hela dagen. Inte jätte spännande. Det blev inget av den där prommenaden men jag bryr mig inte längre. Inget spelar roll. Jag vill bara sluta hosta och gå i säng, vakna upp imorn och känna "Fan vad skönt, lov!" Haha, den dagen? kanske i sommar men det löser sig.. jag svamlar. Jag är bra på det. Kanske avslutar med att berätta om en för mig mycket speciell person... Jag insåg idag att jag saknar henne.

Camilla Dahl.

Vad vore livet utan dig? Jag menar visst jag har tvivlat på dig. Men ALLTID sett upp till dig också. Även när jag tvivlat. Jag läser din blogg med jämna mellanrum och alla ord säger något om dig, det är verkligen inte bara tomma ord. Folk har pratat bakom din rygg. Du är inte dum, du vet om det. Ändå så står du rakare i ryggen idag än du någonsin gjort. Du är fantastisk. Verkligen på riktigt OTROLIG! Saknar alla promenader med dig vi måste ta en typ helst igår. Men omöjligt. Nu är du i finland och kommer hem på lördag. När jag far. Men du vi löser det vi tar det sen. Det får bara inte vara för långt borta. Jag vet inte vad jag ska säga. Den omtalade bitchen är inte den bitch som alla trodde att hon var. Dom inlägg du har skrivit på senaste tiden har fått mig att inse att inte ens jag kände dig som jag trodde att jag gjorde, ändå har jag "känt" dig sen i sexårs. Man är för snabb på att bestämma sig för hur människor är. Jag kan bara säga, förlåt! Du är speciell! Jag har haft dåliga aningar om dig. Jag ångrar alla för att på det sättet som jag har lärt känna dig genom bloggen, jag hoppas att det är det äkta. Längtar till promenaden för så ska du få lära känna mig också :) Jag älskar dig! <3

Jag vet inte hur jag ska avsluta så att jag säger bara..

..Glad Påsk!

Tänkte skriva ett läsvärt spännande inlägg idag. Men det tar en sån tid. Det tar av den tiden som jag säger till alla att jag inte har. Jag har den, till vissdel. Men i alla fall så lär det här bli ett långtråkigt inlägg. Jag förvarnar redan nu så att folket vet. Inte för att det är många som läser min blogg och jag tror knappast att någon läser den regelbundet. Det kommer kanske att bli ett, som alltid, random inlägg som är allmänt oordnat. Jag känner att jag inte orkar. Det som jag skriver här skriver jag för att jag behöver skriva av mig så klaga inte. Inte för att någon har sagt något men ändå. Nej, jag känner att jag börjar svamla och det organiserade inlägget blir bara pannkaka. Så då styr vi upp det här, aiit?! :) Det kommer inte att gå så vi fortsätter bara skriva. Den här skolveckan har, precis som jag sa att den skulle göra, gått jätte fort. I måndags så vare chiiiill, utom det att jag och Brolle hamnade i olika grupper. ILLA! På för middan så vare film, i HELklass så att jag satt och myste med Brolle. Det var ngn film om klimatet och sååå vidareee. Lagom långtråkigt. Sen hjälpte det inte att den kruppade sönder då och då också. Lunch och sedan så kom hasse och någon random och berättade att man ska återvinna sina sopor... Dom sa typ ingenting som jag har inte hade hört förut... Efter det, gruppdiskussioner.. Vi pratade om filmen och om klimatet på jorden. Säger bara det, lagom drygt! Hem vid halv tre. Igår, dagen började med att vi skulle laga "smart mat", dvs ekologiskt. Det vart faktiskt ätbart! Speciellt efterrätten, Marängswiss! Underbart! :) Brolle och jag hade bestämt att vi skulle vara med varandra på lunchen så jag slog en pling när min grupp hade fått lunch. Tror du inte han är på Mirabell och käkar pizza? Mjo, allt för att det var potatisbullar på skolan. Han skulle skynda sig, men kom när det var 5 min kvar av lunchrasten. Efter lunchen så hade jag uteaktivitet, elevledd sådan. Sjuk som jag har varit så gick jag tipspromenaden istället för att löpa omkring med skidor på fötterna. Sen så var den dagen också slut. Idag fick jag ett samtal av Brolle på morgonen. Den stackarn har fått samma förkylning som jag har haft. Knappast taggat! Jag lyckades ändå ta mig till skolan. Där väntade först kost med "Highwalley" och sedan hjärt- och lungräddning med Jörgen. Mellan där så hade vi fotografering. Det går helt enkelt inte att bli bra på dom korten! :O det vart i alla fall lunch och sen film. Accepted, lätt sevärd film vill jag lova! Hem fort som fan och sen har vi chillat här.

Sååå idag äre onsdag. Vi har fått påsklov och Sofia sitter på ett plan på väg till gran canaria.. Hare bra! För min del blire mormor och morfar på lördag.. sen får vi se hur länge jag stannar. Kompisar annars, såå kör vi! :) Det blev inte så bra av alla dom här bokstäverna. Jag vill helst radera allt och börja om men jag orkar inte skriva längre. kanske att jag i framtiden faktiskt tar tag i den här bloggen och gör något fint av den. Haha, vi får väl se i fram tiden. Tills dess får det vara allmänt upp och ner. I don't care :)


Det känns som att jag ska börja avrunda.

NU kan jag äntligen börja leva igen! nu blire skola, idag och i förhoppningsvis tre dagar framåt.. sen äre lov! igen! Ska inte satsa på att bli sjuk efter det här lovet iaf. Det kan jag lova att det orkar vi inte med! Tänkte blogga igår, fick lite saker i huvudet som jag ville skriva om, meeeeen klockan tickade lite förfort och min kväll tog slut ganska tidigt. Sitter här och skriver nu istället och eftersom jag inte planerade att stressa och gick upp vanlig tid när vi börjar 9.00, så har jag lite tid över. Nu över natten så har kanske mina tankar och funderingar sorterat upp sig något så när och det här kanske kan bli ett läsvärt blogginlägg för en gångs skull.. :)

---

Lite fånigt att skriva det nu men jag kan inte få dig ur huvudet. Haha, det var faktiskt precis dom orden som jag använde förra hösten också. Då när allt kändes så misslyckat och misstajmat på något sätt. Jag skrev lite så där lagom diskret i ett meddelande på apberget att jag gillade dig och undrade om du gillade mig också. I mitt bakhuvud så trodde jag nog hela tiden att det hela va meningslöst. Men av ditt svar så täntes en liten gnutta hopp i mitt sinne och sen att det inte hände någonting på månader det är en annan sak. Ska jag vara ärlig så tänkte jag på dig hela tiden. Även när det kändes som det kanske var det sista man tänkte på i den situationen. Vissa kvällar så tänkte jag på dig tills jag somnade. Låter j*vligt fånigt så här efteråt men det är sanningen och jag hade tänkt lägga in sanningen och sanningen endast, så långt det går i alla fall... men att det tillslut blev någonting av alla tankar på dig och dom fååå gånger vi hade pratat med varann, det vet jag inte om jag är ensam att vara förvånad över. Allt känns såå underbart. Galet underbart. Nej, jag klagar inte. Hehe, kan kännas dumt att lägga ut hela situationen så här just nu. Men igår insåg jag vad som egentligen har hänt. Relationen har gjort mig mer mogen även om jag är långt ifrån mogen i sättet när jag är med dig. Fast det är en av grejerna med dig. Jag kan vara mig själv, fullt ut! Allt känns så neutralt när jag är med dig och det är fortfarande så där småpirrigt när jag ser dig. Det är ingenting i vägen. Åh! det känns svårt att förklara men det mesta är med nu tror jag. Annars så lär det komma fram i slutändan. Tänkte börja avrunda klockan är 08.31 och skolan kallar. Får se vars den här tre dagars veckan hamnar innan lovet börjar. Jag får väl avsluta bloggen med ett val utvalda ord. Emil Brohlin, du är underbarast! Jag älskar dig! (L) <3

Linnea, that's me.

(Old pic.)

Mjo, då satt man här igen. Fortfarande sjuk. Mår bättre men vet inte om det beror på att jag har tagit en ipren eller för att jag blir friskare... Var på sjukhuset imorse. Den där rutinkollen för gluten var inte mycket att klaga på den här gången. Slapp både blodprov och att någon främling klämde sönder magen på mig, SKÖNT! Ikväll blire iallafall skola. Synd Brolle du har ingenting att säga till om däääär. I'll be there :) Kanska låter konstigt att jag vill till skolan men det är öppethus och älsklingen ska sjunga. Själv så hoppas jag på att slippa stå på alfa och dega. Satan, senast jag träffade Brolle var typ måndags klockan halv fem. Illa :( Men jag pratade precis med honom i telefonen så att jag kanske överlever till ikväll :) orkar inte sitta här och knappa längre. Ska se klart den där filmen som jag har börjat se. National Treasure II tror jag att den heter, rätta mig om jag har fel! ;) jag älskar dig, Emil Brohlin!

Försöker krya..

Haha, här har vi det bra! Nej, verkligen inte! Vaknade imorse.. feber! Haha vet inte om jag ska skratta eller gråta.. Tänkte att då kan jag ju iallafall sitta här och blogga och berätta om allt det som jag inte hade skrivit om förra gången.. dvs allt det som eg skulle stå där.. Nej men fanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfan jag orkar inte! Jag funderar på att lägga mig ner och döööö!

Jo, det är läget just nu. Tänkte hinna få ner mina tankar här innan jag går och lägger mig iallafall. Så här har vi dom. Huvudet värker så att det känns som att någonting är sönder. Halsen gör det inte bättre. Att jag inte har träffat brolle på över 24 timmar gör inte saken bättre. Eller vänta! jag tror fan att vi är uppe i nästan 30 timmar nu! :O Där har du ditt bevis Dahl. Vi har lyckats slita oss ifrån varandra :O :O :O inte för att det var jätte svårt med tanke på att jag är sjuk.... fast å andra sidan överlever jag inte utan att prata med honom i telefon iallafall varannan timme.. (A) Jag kan säga att jag är på bättrings vägen. Fast går inte till skolan imorn heller. Blir till att sitta hemma och vara social med datorn ist....

Ska jag berätta lite om mitt lov nu då eller? Höjdpunkten var iallafall stugan. Brolle var ju med så att det var iofs ganska självklart :P men ändå! Vi körde skoter dag och natt.. bokstavligt talat! det var ju ändå MIN (moppe)bensin vi gjorde slut på. Nej men det var mest kompisar och rännande hit och dit. Hehe jusssssstdet! Vi avslutade ju säsongen också... fast det har jag redan berättat om.. fan vad borta jag äääääääääääär! Vill bli frisk nu! Har inte varit sjuk på åååår och så kommer det här?! aja, bara till å krya :)

Sjukling #1

Vet faktiskt inte hur jag ska börja det här inlägget. Har suttit här och stirrat på den vita rutan i typ mer än fem minuter snart. Det kanske blinkar till oranget längs ner i skärmen då och då men det spelar ingen större roll. Det som jag funderar på är hur j*vla fort mitt liv har ändrats och hur allt hänger ihop. För att jag är inte samma person som förra året.. eller jo fast nae.. eller? mhm, jag har ingenaning längre. Allt känns som så lyckat. Det kan väl aldrig vara mitt liv, eller? Positivt iochförsig men det är många frågetecken nu och dom borde egentligen inte vara där för att det som jag borde göra är att leva livet, och se till att ta vara på det goda som kommer och minnas det till stunderna då jag mår dåligt. För att jag kan inte säga att mitt liv är perfekt, men faktiskt näst intill. Enda sen jag var liten har jag avundats dom som har haft pojkvän och hoppats att nästa par ska bli jag och någon snäll kille. Jag kan säga att det var värt att vänta på men varför var jag tvungen att vänta så länge? Allt i livet har nog en mening och min väntan har kanske gjort våran relation mer speciell och alla personer i mitt liv har nog hamnat där dom är av en anledning. Kanske för att hjälpa mig, kanske för att lära mig, kanske för att lära sig av mig och mina misstag. Men framför allt kanske för att få mig att inse att livet är här och nu och att man inte ska haka upp sig på små saker, även om det faktiskt är en del av livet. Det gäller både att ta det lugnt och andas. Men också att få ha det lite stressigt och göra misstagen. För om jag inte gör misstagen nu så kommer jag ändå att göra dom i framtiden. Bara att inse. Fast det som jag är mest förvånad över är synen som andra har på mig. Jag har faktiskt ingen koll på det just nu. Och ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte heller. Tänk att just andras åsikter var en så stor del av mitt liv förut. Min stil har i och för sig alltid varit min egen men den har självklart ändrats lite grann beroende på vad andra har på sig och hur dom beter sig. Grupptrycket. Men att en resa kan betyda så mycket hade jag inte en aning om och att livet kan bli helt nytt efter det är sjukt. För nya personer kommer och ändrar ens stil och dom nya personerna får en att må på ett nytt sätt. Man kanske inte riktigt fattar hur eller varför man beter sig på ett sätt. Jag ber om ursäkt för alla som har tagit illa upp för något som jag har sagt eller gjort, men ska jag vara ärlig så är jag antingen blind, döv eller så har jag inte skadat så många personers känslor. I alla fall inte utan att sedan ha pratat igenom det och gått ifrån det när båda två har ett leende på läpparna. Nu när jag sitter här och skriver så kommer det upp olika händelser i huvudet och jag känner mig både dum och barnslig i vissa lägen men jag kan samtidigt skratta åt mig själv och då inser jag hur fåniga dom flesta "fighter" har varit. Jag kommer ihåg hur sur jag kunde vara sen kommer jag också ihåg hur skönt det var när allting löste sig. Haha, ens stora problem!? jag kan inte annat än skratta. En annan sak dök upp ihuvudet. Man får minnen från platser som amn har varit på. Minnen som aldrig kommer att försvinna och alla dessa platser kommer alltid, ALLTID, att ha sitt minne. Som stockholm. Alla somrar som jag har spenderat där nere i våran kära huvudstad. Grönalund! har faktiskt bara varit där en gång i mitt liv, men jag kommer inte att glömma vad som hände. Anna blev bland annat stucken av en geting. Albacken, har inte varit där på år! Men ändå så kommer man ihåg så mycket. Man får lite nostalgikänslor när man tänker tillbaka och det känns som ganska bra. Åh, jag vill skriva så mycket men känner att jag har inte tiden för det. Och det som jag tänkte berätta om var typ mitt liv i nuläget, känslor osv, men det känns som att alla har ganska bra koll och jag har redan skrivit ganska mycket. Tänkte skriva lite om lovet också men som sagt jag avslutar med en liten sammanfattning för det finns personer som jag inte skulle kunna leva utan och det finns folk som bara är i vägen. Jag tror att alla vet vilka dom är så jag säger Hej då nu.

Underbart!