Det är mycket nu. Nej, jag klagar inte. Inte egentligen.
Allt går som framåt. Känns bra, ja.
Men ens val blir som svårare med tiden, ens val blir viktigare.
Jag säger inte att jag inte klarar av dom och skönt att alla problem i jämförelse blir så små.
Men det känns jobbigt, och värre blir det när ens små problem känns stora...
Jag blir sur för ingenting och jag blir lika lätt glad av ett leende.
När jag ser ut genom fönstret är det snöstorm och bara är ett enda mörker.
Då vill jag lägga mig under det varma täcket och bara blunda.
Lägga mig och sova i en dvala och vakna upp när stormen har dragit förbi.
När det är vår och fåglarna kvittrar.
När man fyller 16.
När man kör moppe.
När man blir bländad av solen.
När man kan lägga sig ute på konstgräset och sola.
När stormen bara har försvunnit....
Jag önskar att allt kunde vara lika underbart som när man var liten.
Visst man kanske inte alltid var glad men problemen som man tyckte var stora,
var i verkligheten så små så att dom knappt syns idag.
När valet landar mellan att vara med pojkvännen eller en kompis som man engång svek.
Då har problemet växt och jag vill bara sjunka genom jorden.
Tänk om jag väljer fel och allt bara tar slut?
Hur jag än gör så kommer jag att undra hur det hade gått om jag valt den andra..
Men nu blir det som det är och jag får nöja mig med resulatet.
Jag har tid fler helger och allt kommer att lösa sig tillslut.
Hoppas jag.
Åh, vilken negativ stämning det blev... måste tagga upp den lite.


Så äre! Back on track med tjejerna. Känns gudomligt skönt...
Lite Ciao Bella, Lite popcorn, Lite långkalsonger, Lite allt möjligt helt enkelt...
Det går inte att tagga nog. Jag ska fixa fram fotona från förr och sen blir FERRE!

Chill