Bättre sent än aldrig? Ja, jag tog mig hit tillslut. Jag har inte tagit mig tiden att berätta om Gotland eller något annat på länge nu och jag kände kanske att allt skulle få smälta in ordentligt först. För resan var underbar. Vi är trots allt en ganska härlig klass. Vädret var soligt. Vad mer kan man begära? och till och med jag som aldrig blir brun fick en fin färg på huden. Hela upplevelsen är oförglömlig och även om allt vi gjorde inte var det roligaste. så fick det mesta ändå en oväntad vändning, ett oväntat slut. Jag fick skratta med folk som jag trodde att jag aldrig någonsin skulle prata med och jag fick känna solen stekande mot kroppen när väderleksrapporten sa att det skulle bli mulet. Kvällarna spenderades i solen vid havet med en telefon i handen och man fick äntligen lite täckning. Jag pratade med brolle som hade tråkigt här hemma och det gör fortfarande ont att ha lämnat kvar honom här. Vi avslutade samtalen med ett kärleksfullt god natt och när vi hade lagt på så hade solen gått ner nästan hela vägen. Jag kunde inte låta bli att fälla några tårar i det redan så salta vattnet. men trots allt så var resan galet underbar. Alla minnen kommer att finnas här föralltid och jag vet att imorn när jag kommer till skolan så kommer folk att prata om resan, det känns bra att få ha uppleft det. speciellt med en härlig klass som 9d. Folket, cyklarna, vädret och resan i sin helhet. Fantastiskt. Jag överlåter dom långa berättelserna till dom som kan skriva, men jag kan nog själv säga att avslutningen tack för allt! slår nog ingen.