Vet faktiskt inte hur jag ska börja det här inlägget. Har suttit här och stirrat på den vita rutan i typ mer än fem minuter snart. Det kanske blinkar till oranget längs ner i skärmen då och då men det spelar ingen större roll. Det som jag funderar på är hur j*vla fort mitt liv har ändrats och hur allt hänger ihop. För att jag är inte samma person som förra året.. eller jo fast nae.. eller? mhm, jag har ingenaning längre. Allt känns som så lyckat. Det kan väl aldrig vara mitt liv, eller? Positivt iochförsig men det är många frågetecken nu och dom borde egentligen inte vara där för att det som jag borde göra är att leva livet, och se till att ta vara på det goda som kommer och minnas det till stunderna då jag mår dåligt. För att jag kan inte säga att mitt liv är perfekt, men faktiskt näst intill. Enda sen jag var liten har jag avundats dom som har haft pojkvän och hoppats att nästa par ska bli jag och någon snäll kille. Jag kan säga att det var värt att vänta på men varför var jag tvungen att vänta så länge? Allt i livet har nog en mening och min väntan har kanske gjort våran relation mer speciell och alla personer i mitt liv har nog hamnat där dom är av en anledning. Kanske för att hjälpa mig, kanske för att lära mig, kanske för att lära sig av mig och mina misstag. Men framför allt kanske för att få mig att inse att livet är här och nu och att man inte ska haka upp sig på små saker, även om det faktiskt är en del av livet. Det gäller både att ta det lugnt och andas. Men också att få ha det lite stressigt och göra misstagen. För om jag inte gör misstagen nu så kommer jag ändå att göra dom i framtiden. Bara att inse. Fast det som jag är mest förvånad över är synen som andra har på mig. Jag har faktiskt ingen koll på det just nu. Och ska jag vara ärlig så bryr jag mig inte heller. Tänk att just andras åsikter var en så stor del av mitt liv förut. Min stil har i och för sig alltid varit min egen men den har självklart ändrats lite grann beroende på vad andra har på sig och hur dom beter sig. Grupptrycket. Men att en resa kan betyda så mycket hade jag inte en aning om och att livet kan bli helt nytt efter det är sjukt. För nya personer kommer och ändrar ens stil och dom nya personerna får en att må på ett nytt sätt. Man kanske inte riktigt fattar hur eller varför man beter sig på ett sätt. Jag ber om ursäkt för alla som har tagit illa upp för något som jag har sagt eller gjort, men ska jag vara ärlig så är jag antingen blind, döv eller så har jag inte skadat så många personers känslor. I alla fall inte utan att sedan ha pratat igenom det och gått ifrån det när båda två har ett leende på läpparna. Nu när jag sitter här och skriver så kommer det upp olika händelser i huvudet och jag känner mig både dum och barnslig i vissa lägen men jag kan samtidigt skratta åt mig själv och då inser jag hur fåniga dom flesta "fighter" har varit. Jag kommer ihåg hur sur jag kunde vara sen kommer jag också ihåg hur skönt det var när allting löste sig. Haha, ens stora problem!? jag kan inte annat än skratta. En annan sak dök upp ihuvudet. Man får minnen från platser som amn har varit på. Minnen som aldrig kommer att försvinna och alla dessa platser kommer alltid, ALLTID, att ha sitt minne. Som stockholm. Alla somrar som jag har spenderat där nere i våran kära huvudstad. Grönalund! har faktiskt bara varit där en gång i mitt liv, men jag kommer inte att glömma vad som hände. Anna blev bland annat stucken av en geting. Albacken, har inte varit där på år! Men ändå så kommer man ihåg så mycket. Man får lite nostalgikänslor när man tänker tillbaka och det känns som ganska bra. Åh, jag vill skriva så mycket men känner att jag har inte tiden för det. Och det som jag tänkte berätta om var typ mitt liv i nuläget, känslor osv, men det känns som att alla har ganska bra koll och jag har redan skrivit ganska mycket. Tänkte skriva lite om lovet också men som sagt jag avslutar med en liten sammanfattning för det finns personer som jag inte skulle kunna leva utan och det finns folk som bara är i vägen. Jag tror att alla vet vilka dom är så jag säger Hej då nu.

Underbart!