Bortglömdblogg med bortglömdkärlek
Goddag!
Höstvädret är snart vinterväder och höst depressionerna övergår till... vinter depressioner? I nu läget ser det ut så iallafall. Folk pratar om hur lyckliga dom är och folk pratar om hur dåligt dom mår. Det är helt enkelt en del av hösten. Vädret är ganska underbart, tills det blir svinkallt iofs men färgerna är fantastiska. Det är nog mörkret som drar ner folk. Som drar ner mig.
Jag tror att jag har snurrat bort mig igen. Känslan av att alltid vara på botten och att vara sämst i allt. De små lyckliga glimtarna har blivit färre. Jag kanske bara har blivit kräsen om vad som är roligt och vad som är sämst. Men det är som att jag går igenom samma runda hela tiden. Lycklig ena veckan och sjuuuuuukt deprimerad den andra.
Söndag - veckan är ju snart slut. Hoppas att veckan som kommer är en bättre vecka. Med skratt och mys. För att felen ligger inte i dig. Även om du känner det för att jag skriver så här. Felen ligger gömda, glömda och borttappade. Jag önskar att jag visste vad felet var. Var det kommer ifrån och hur jag löser det. För nu mår jag piss och vill bara lösa det här. Det känns som att jag lägger snubbelben för mig själv och att det blir så runt omkring mig. Allt det som jag vill göra, allt som jag vill säga har försvunnit det är som att jag inte får utlopp för mina egna åsikter.... och allt för att jag kväver mig själv.
Posetiv, glad, mysig, härlig och oftast ganska pratglad. Det var så jag kunde beskriva mig själv förut. Men nu vet jag inte. Det enda som jag lever för just nu är den personen som jag puttar bort. Personen som jag bråkar med, skriker åt och personen som jag utan att visa det för älskar. Tro inte att det finns någon annan för det gör det inte. Synd bara att jag är dålig på att hålla många bollar i luften. Livet du har gjort åt dig själv är det liv du måste leva. Jag var engång stolt över mitt, nu är jag bara glad att jag är en del av en annans.
Veckans glimtar har faktiskt funnits där och jag måste visa för dig att dom inte gick spårlöst förbi:
Ditt leende, ditt skratt, dina kyssar, när du gör allt för att jag ska må bra, bion igår, hela fredagen var en underbar dag med dig. Kort sagt så finner jag glimtningarna oftare med dig. Kanske därför som jag inte vill släppa dig en sekund. För att då ser jag hur misslyckad jag är utan dig.
Höstvädret är snart vinterväder och höst depressionerna övergår till... vinter depressioner? I nu läget ser det ut så iallafall. Folk pratar om hur lyckliga dom är och folk pratar om hur dåligt dom mår. Det är helt enkelt en del av hösten. Vädret är ganska underbart, tills det blir svinkallt iofs men färgerna är fantastiska. Det är nog mörkret som drar ner folk. Som drar ner mig.
Jag tror att jag har snurrat bort mig igen. Känslan av att alltid vara på botten och att vara sämst i allt. De små lyckliga glimtarna har blivit färre. Jag kanske bara har blivit kräsen om vad som är roligt och vad som är sämst. Men det är som att jag går igenom samma runda hela tiden. Lycklig ena veckan och sjuuuuuukt deprimerad den andra.
Söndag - veckan är ju snart slut. Hoppas att veckan som kommer är en bättre vecka. Med skratt och mys. För att felen ligger inte i dig. Även om du känner det för att jag skriver så här. Felen ligger gömda, glömda och borttappade. Jag önskar att jag visste vad felet var. Var det kommer ifrån och hur jag löser det. För nu mår jag piss och vill bara lösa det här. Det känns som att jag lägger snubbelben för mig själv och att det blir så runt omkring mig. Allt det som jag vill göra, allt som jag vill säga har försvunnit det är som att jag inte får utlopp för mina egna åsikter.... och allt för att jag kväver mig själv.
Posetiv, glad, mysig, härlig och oftast ganska pratglad. Det var så jag kunde beskriva mig själv förut. Men nu vet jag inte. Det enda som jag lever för just nu är den personen som jag puttar bort. Personen som jag bråkar med, skriker åt och personen som jag utan att visa det för älskar. Tro inte att det finns någon annan för det gör det inte. Synd bara att jag är dålig på att hålla många bollar i luften. Livet du har gjort åt dig själv är det liv du måste leva. Jag var engång stolt över mitt, nu är jag bara glad att jag är en del av en annans.
Veckans glimtar har faktiskt funnits där och jag måste visa för dig att dom inte gick spårlöst förbi:
Ditt leende, ditt skratt, dina kyssar, när du gör allt för att jag ska må bra, bion igår, hela fredagen var en underbar dag med dig. Kort sagt så finner jag glimtningarna oftare med dig. Kanske därför som jag inte vill släppa dig en sekund. För att då ser jag hur misslyckad jag är utan dig.
Emil, jag älskar dig..
Kommentarer
Postat av: Anonym
tänkte bara säga att jag älskar att läsa din blogg, det är inte så att jag följer den men varje gång jag tittar in så är den lika ärlig lika bra! du får verkligen fram på ett bra sätt hur du känner.
Trackback