Dagen då jorden gick under. Eller.. Ja, hur var det nu?
Hallåj! Nu är det lite mer än tre veckor sedan jag skrev något senast, känslan har varit där, orden har funnits där.. det är bara att den ofrånkomliga bortförklaringen, tiden fanns inte där som kommer ivägen. jag har haft mycket i huvudet på senaste tiden och jag har varit allmänt deprimerad emellanåt. lyckan har kommit men lika fort så har den försvunnit. jag har känt samhörighet och varit glad men helt plötsligt så är det inte längre nog. frågan är ju varför man ska bli överlycklig, man blir ju bara deprimerad senare? kanske för att känslan av att vara överlycklig, kär eller bäst är det som i det gråa trista livet gör att det känns värt att leva? ja, det måste vara det. och jag har sett många förändringar i mitt liv. stora eller små så har jag sett dom lite här och där. bakom ett hörn eller under mattan. ibland är det underbart och ibland vill man bara att allt ska gå tillbaka till vad det var.
"I vissa fall kan det vara starkt att kämpa, men ibland kan det vara ännu starkare att släppa taget." Det var orden jag fick av vad jag trodde var en främling, det var inte en främling, det var någon som ville se hur fan jag mådde när jag mådde som sämst. Jag vet att DU frågade också, men det här blev speciellt. allt ändrades för mig på en millisekund. även fast jag satt kvar i gårdagen. det var som att gud inte ville att jag skulle ta samma steg som dom andra. jag kanske måste inse något för att kunna leva vidare. kanske är mitt måste något som hör till mitt förflutna, kanske är frågan jag ställer mig varje dag. men jag går på automatik och jag lever vidare som jag gjort på senaste tiden. jag vet inte vad som för mig är den rätta vägen men jag hoppas och tror att det löser sig och att jag inser vad som jag måste leva med. livet är för kort för att slösas på förmycket grubbel och tårar. det är bara det att ibland så går det förlångt och jag hänger inte riktigt med mig själv. jag hänger inte med i det som ändra säger och jag lyssnar inte på det jag säger till mig själv. jag skickar dubbla budskap och jag tycker själv att jag är en stor fet lögnare i vissa fall. dåliga bortförklaringar och en önskan om att förvinna igenom jorden är tydligen min melodi. aja, bort med deppen och upp med hakan, imorn är en ny dag. även fast problemen hänger kvar.
Fick datorn idag, sitter vid den nu.. funkar bra funkar bra :) jorden gick inte under, även fast ryktena fanns där. var faktiskt lite orolig där ett tag på ArL timmen när Linda skrek ut i klassrummet att jorden skulle gå under men oron vände i skratt när Dennis aka Skåne säger: Nej det gör den inte för vi har match ikväll! snacka om att vara kär i sin sport. hehe, var i Uppsala förra helgen spelade cup med damlaget. vi vann hela skiten men inte tackvare domarna. vi fick inte många frislag med oss. dom slog och slog och slog men inte fick vi några frislag. vet du varför? för att vi spelar i div 1, har så bra backar och vi har så bra bollkontroll. DÄRFÖR så får vi inte många frislag med oss och därför så var fördel att kuta hem med bollen bakom eget mål. haha, vi hade roligt iallafall. resan går inte obemärkt förbi! snart börjar säsongen på riktigt och fotbollen tar slut i helgen. redan?! :O hmm.. rolig fotbollsäsong, var jag med alls? hehe, iaf så är jag sjukt taggad på innebandyn. allt ser ju ut att lösa sig fiiiiinemang! djajemeeen ;) shit vad tiden går fort när man har roligt, nu väntar sängen och jag kanske kan skriva lite oftare nu när jag har en egen dator! :D /Linnea
"I vissa fall kan det vara starkt att kämpa, men ibland kan det vara ännu starkare att släppa taget." Det var orden jag fick av vad jag trodde var en främling, det var inte en främling, det var någon som ville se hur fan jag mådde när jag mådde som sämst. Jag vet att DU frågade också, men det här blev speciellt. allt ändrades för mig på en millisekund. även fast jag satt kvar i gårdagen. det var som att gud inte ville att jag skulle ta samma steg som dom andra. jag kanske måste inse något för att kunna leva vidare. kanske är mitt måste något som hör till mitt förflutna, kanske är frågan jag ställer mig varje dag. men jag går på automatik och jag lever vidare som jag gjort på senaste tiden. jag vet inte vad som för mig är den rätta vägen men jag hoppas och tror att det löser sig och att jag inser vad som jag måste leva med. livet är för kort för att slösas på förmycket grubbel och tårar. det är bara det att ibland så går det förlångt och jag hänger inte riktigt med mig själv. jag hänger inte med i det som ändra säger och jag lyssnar inte på det jag säger till mig själv. jag skickar dubbla budskap och jag tycker själv att jag är en stor fet lögnare i vissa fall. dåliga bortförklaringar och en önskan om att förvinna igenom jorden är tydligen min melodi. aja, bort med deppen och upp med hakan, imorn är en ny dag. även fast problemen hänger kvar.
Fick datorn idag, sitter vid den nu.. funkar bra funkar bra :) jorden gick inte under, även fast ryktena fanns där. var faktiskt lite orolig där ett tag på ArL timmen när Linda skrek ut i klassrummet att jorden skulle gå under men oron vände i skratt när Dennis aka Skåne säger: Nej det gör den inte för vi har match ikväll! snacka om att vara kär i sin sport. hehe, var i Uppsala förra helgen spelade cup med damlaget. vi vann hela skiten men inte tackvare domarna. vi fick inte många frislag med oss. dom slog och slog och slog men inte fick vi några frislag. vet du varför? för att vi spelar i div 1, har så bra backar och vi har så bra bollkontroll. DÄRFÖR så får vi inte många frislag med oss och därför så var fördel att kuta hem med bollen bakom eget mål. haha, vi hade roligt iallafall. resan går inte obemärkt förbi! snart börjar säsongen på riktigt och fotbollen tar slut i helgen. redan?! :O hmm.. rolig fotbollsäsong, var jag med alls? hehe, iaf så är jag sjukt taggad på innebandyn. allt ser ju ut att lösa sig fiiiiinemang! djajemeeen ;) shit vad tiden går fort när man har roligt, nu väntar sängen och jag kanske kan skriva lite oftare nu när jag har en egen dator! :D /Linnea
Kommentarer
Trackback