Fattar inte hur du kunde göra så här mot mig nu. Efter allt vi gått igenom, efter allt jag nu våran sista gång har gjort för dig så var det enda jag fick, skit slängd i ansiktet. Fattar inte hur du kan vara så otrevlig, fattar inte hur du inte kunde känna att allt var mycket bättre. Bättre än någonsin. Nu lämnar DU mig för första gången. Skillnaden nu är att du inte kan komma krypandes tillbaka. Du kan snacka skit och du kan tycka illa om mig, men du kan aldrig ta ifrån mig det jag känner men det är ju som du säger, det är svårare att börja älska någon än att sluta. Det tog inte så lång tid för dig, men för mig kommer det nog ta ett tag. Jag ska försöka ha kul ändå men kommer nog att fundera länge på om du bara tog tillbaka mig för att hämnas.. Jag vet inte vad som händer i ditt huvud. Jag vet inte ens vad jag gjorde för fel den här gången. Eller iochförsig så vet jag inte vad jag gjorde förut heller egentligen men det spelar ingen roll. Kanske så var det det här som jag kände var på gång. Kanske så var det det här jag behövde gå igenom för att nu kunna starta mitt nya kapitel. Jag lyder dina order och svarar inte. Jag ska inte svara, inte skriva och verkligen försöka att inte bry mig.. Det kommer att bli svårt för mig. För som sagt så växte mina känslor till minst det dubbla under den här veckan. Synd att vi inte kunde ta tillvara på det. Men vi är väl trots allt kanske inte "meant to be"..