Är inne i en sån där fas, där jag inte riktigt vet hur jag mår men ändå så känns

det som att jag är lycklig. Jag är väldigt fundersam, men ganska så lycklig. 

Tänker mycket, träffar nya människor, jobbar, tränar och är med älsklingen. Vad

skulle jag göra utan dig Sandra? Jag skulle mest troligt falla ihop och dö. Inte

orka mera.

Vet faktiskt inte vad jag exakt har gjort. Du ger dig själv så mycket tid i mitt huvud

så jag börjar fundera på att göra allt för att glömma. Allt för att få nya fina minnen.

Du gör illa mig, du sårar mig, om du verkligen menar att du älskat mig. Varför 

förstöra våra fina minnen som kan få mig att vilja ha dig i framtiden? Jag vet, jag

vet, "Jag vill inte ha dig, kom över dig för länge sen". Orkar inte dina 

humörsvängningar. Jag står för dom val jag har gjort och nu lever jag vidare i tron 

om att de var rätt. Du bevisar det hela tiden ändå, så vad ska jag annars tro?

Nu ska jag en snabb sväng på stan sen hem för att jobba 15 ~ 21.30. Inte mycket

kvar nu! Dock så jobbar jag i helgen och det innebär att det kommer att bli en 

ganska så kass helg. Men men får väl roa mig den lediga stund jag får..