Trevlig. Glad. Lycklig. Vad ska jag annars vara? Jag lever, jag har det bra för jag har mat på bordet och tak över huvudet. Jag tycker inte speciellt synd om mig själv. Tycker kanske att jag borde vara värd bättre ibland. Men jag är ändå nöjd och glad för att jag lever. När jag jobbar mig igenom mina tunga stunder så känner jag kanske att alla har det mycket bättre men på något ärligt vis så är det inte så. Jag har det sjukt bra faktiskt. Trots att jag har skrivit att det känns som att jag är ensam så är det svårt för mig att känna mig helt ensam för att det finns alltid folk. Även fast jag ger för mycket tid på annat håll så har jag de som har överseende med detta och ändå visar mig uppskattning när jag visar intresse. Jag ska hålla mig till dom. Visa mitt intresse oftare för att visa dom min uppskattning. Låta saker som gör mig arg rinna av. Jag har inte tänkt ge tillbaka på någon för något som den har gjort. Det är trots allt den personens val och jag kräver ingen förklaring. Undrar jag? Ja. Men ser jag någon anledning till att veta? Nej. För vad blir bättre av det? Inget, nä juste. Det är helt enkelt det här jag måste inse. Folk gör dumma saker, jag också. Alla får väl själva tänka till, det är upp till var och en att se hur man behandlar andra männsikor. Medans man blir äldre så ser man världen från nya perspektiv och då kanske man ser hur man är och utvecklas till det bättre. Jag har som sagt inte tänkt ge tillbaka, man kan trots allt inte ändra en männsika och jag är väldigt bra på att acceptera hur andra personer är. Jag har bara tänk markera vad jag tycker är okej och inte.