Thank you guys
Jag har börjat tappa tilltron till andra människor. Vet inte riktigt vad jag ska tro eller känna. När folk pratar som att dom vet allt så undrar jag vad det är jag har missat. Ord som sägs, meningar som följs av funderingar. Ja, hur kan en männsika på riktigt veta allt? Då skulle världen vara helt utan fel och brister. Men livet är sådant. Fullt av fel och brister. Jag har hittat några på mig själv. Eller trodde att jag hittade dom på mig själv men insåg senare när jag kollade närmare att det inte var mig som dom satt på. För att jag har precis som jag trodde inte gjort speciellt mycket fel. Nu på senare tid så har jag ljugit om några få saker i tron om att det skulle hjälpa till att inte såra någon och i tro om att det skulle dra förbi utan större uppmärksamhet. Men nu har jag insett att jag har inget kvar att hämta. Det som jag har ljugit om har som alla andra gånger kommit fram i situationer där jag inte har någon som helst möjlighet att försvara dom. Jag har mått skit på senaste tiden. Har väl tänkt aningens för mycket men nu ser jag världen från nya perspektiv. Möter världen med ett leende. Träffar nya människor som får mig att må bra igen. Träffar gamla vänner som ger mig orken tillbaka. Jag måste hålla fokus just nu. Hitta tillbaka till det som jag verkligen brinner för. Se positivt. Det är ju den person jag är. Den som är glad, positiv, snäll och som sällan eller aldrig dömmer en annan människa. Vill få alla i min omgivning att må bra. Känna att jag får uppskattning för mitt sätt att vara. Varför ser mina nya kontakter något i mig som mina kompisar inte ser? Varför får jag ta skit för något som jag inte gjort något fel i? Kanske så tycker ni att jag är egoistisk och bara bryr mig om mig själv? Jag kanske är lite taskig eftersom jag inte har tiden för att vara med alla som jag vill vara med? Jag kanske till och med är elak, dålig på att lyssna och sämst på att förstå saker? Okej, då får det stå för er. Jag ser hur jag mår just nu, jag ser hur jag beter mig. Jag ångrar inte mycket. Tycker någon att jag behandlar den fel så får den personen stå för det och säga det till mig. Jag kanske har missförstått något och då vill jag att den människan som vet det kommer fram till mig och berättar sin del av historien.
Det jag vill komma till är att jag är less på problem. Jag ser ljust på livet när jag ser på det med glada ögon. Därför så ska jag försöka vara så glad jag kan nu. Hoppas att alla inser att våra val ger oss konsekvenser. Hoppas att alla nu kan stå för de val som de gjort. För att nu vill jag inte höra mer ursäkter.
Min egoistiska sida kommer fram mer och mer nu förtiden eftersom jag inser att jag inte kan gå omkring och må så här utan att göra något åt saken. Det som endel iallafall kallar för att var egoistisk. Nu bryr jag mig mycket om mig själv för att det är ju trots allt jag som ska leva mitt liv. Jag är huvudpersonen i mitt liv och det är jag ska leva med mina minnen och mina känslor. Så på något vis så måste jag ju vara lite egoistisk för att kunna vara bra för någon annan? Nej, jag ska sluta försvara mig. Vem i den här världen är inte egoistisk? Man gör ju allt för att allt ska gynna en själv i slutändan eller har jag fått allt om bakfoten? Det vet jag att jag inte har. För om det nu är så att folk INTE är egoistiska så har dom väldigt mycket flyt i sina val så att det blir guld i deras fickor hur dom än försöker hjälpa andra... och riktigt så mycket tror jag inte på slumpen.
Ödet tror jag däremot på. Varför saker blir som de blir finns det säkerligen en mening med. Det finns en anledning till alla utmaningar man får i livet. För att man ska lära sig och få nya erfarenheter och för att man ska lära sig att förstå nya saker. På det sättet gillar jag livet. Jag gillar utmaningar och äventyr. Dock så börjar jag bli lite trött på ödets ironi. Jag gör allt för att det ska bli på ett sätt men det är som att, vem det nu är som drar i trådarna, ser ändå till så att det blir på ett annat sätt än jag tänk mig. Tråkigt ja, men jag får leva med att det är så det ser ut.
Har snackat med en brud mycket och hon har sagt att jag bara ska skriva som jag kommer på. Det har jag gjort nu. Vet inte riktigt hur jag ska formulera mig egentligen då jag är både trött, ledsen, förvirrad, arg och fly förbannad. Så det får bli vad det blir och jag tar morgondagen som den kommer.. (med viss planering innan som endel av er redan vet (A) ) Skulle sovit förlänge sedan, iknow men kände att jag verkligen ville skriva av mig innan jag kryper till kojs. Så här har ni mitt inlägg nu, jag ska sova. Godnatt.
Kommentarer
Trackback
