As life goes on..
Ligger och funderar lite på livet och kollar runt på diverse bloggar och tänkte att nu fast klockan är mycket så måste jag ta mig tiden att skriva ner några rader. Vad jag skriver och vad det kommer att handla om det blir snart offentligt. Men just nu så låter jag bara fingrarna rulla och tankarna få landa en stund i mitt huvud. Det känns, precis som alltid, som att jag har mycket att skriva om men vet inte riktigt hur jag ska få ut det på rätt sätt... men ja nu säger vi väl så här:
Jag vill visa respekt och kärlek till alla männsikor. Jag vill inte göra någon annan illa. Jag gör mina val i tro om att jag gör rätt. Blir det fel så hoppas jag att det på något sätt kommer att gå att ordna tillslut. Nu när mitt liv är på väg åt en helt ovan riktning så är gränsen mellan svart och vitt ganska osynlig. Jag har roligt just nu. Jag har folk som får mig att skratta. Det finns ändå trots all skit folk som får mig att må bra. Jag mår bra. Även om det just nu kan kännas tomt och ensamt så finns det männsikor som kommer in och fyller ut tomrummet. Men det kommer att ta tid tills det är fyllt. För det som är borta tog väldigt stor plats och är ännu inte helt borta.
Tankarna flyger ofta iväg. Fast nu så har jag bestämt mig för att hålla mig till detta och hoppas på att det leder till bra saker. Just nu, idag, inatt så känner jag värme från oanade håll. Jag ser ljuset i mörkrets ensliga vrår och jag känner på något sätt att "Jaha, så här kan man också leva". Jag får helt enkelt leva efter uttrycket: Bryt ihop och kom igen. Det som jag ändå har sagt till mig själv i så många år. När jag har klagat över mina problem och det kanske många gånger har hjälpt mig. Men nu så tror jag att jag behöver mer än ett uttryck. Jag behöver något jag kan tro så mycket starkare på. Jag behöver någon som tar hand om mig, jag behöver någon som uppskattar mig för den jag är. Ikväll så finns det några sånna personer. Och hur ensam jag än känner mig så är det något jag aldrig kommer att bli. Tack alla som ställer upp. Tack alla som lyssnar på alla mina klagomål. Tack för att ni står ut med mig. Så sjukt mycket, Tack. Jag vill inte skriva några namn för att jag är rädd att jag glömmer någon. Det vore så typiskt mig. Men det finns många som kan känna sig träffade. <3
Jag försöker klura ihop ett sätt att säga hejdå till
personen som jag trots allt inte vill något illa,
egentligen inte ta farväl av heller. Men just nu
så måste jag, iallafall för ett tag. För en stund.
För att allt ska bli bra. Men jag vill inte att det ska
bli fel så jag får publicera det en annan gång.
Någongång då jag känner att jag ärligt kan lägga
alla korten på borden. Då jag känner att vi någonstans
har gått till en fas då vi kan prata ut ordentligt.
Men nu måste jag sova!
Godnatt världen, vi ses imorgon.
Jag ska gå dit näsan pekar och inte stanna
förns jag är framme tryggt hos drömmarna.
Sommaren är så här, så här!
Nea, det ordnar sig ska du se =)
älskling :) du klarar det :)
älskar dig
