"Det är så konstigt att försvinna, det känns så dumt att stanna kvar" - att en låtrad kan sätta ord på så mycket? Jag är så sjukt ledsen, förlåt men nu orkar jag inte mycket mer. Du har sårat mig. Jag vet att jag sårat dig men just nu så är det du som sårar mig mer. Jag funderar, kommer jag någonsin få höra dig säga förlåt? Kommer jag någonsin att kunna känna att det slutade nog ganska bra ändå? När jag lyssnar på låten, ser texten och känner igen mig så känner jag att orden som jag sökt äntligen har hittat in i mitt huvud. Det är tungt att inse, men det gör det också lättare att lösa allting. Ibland är inte lösningen alltid den som man helst vill. Men vill man lösa det så vill man göra det som krävs och då krävs det också att man orkar stå för det man har insett måste göras. Man kan inte hålla på att vela fram och tillbaka, så nu krävs det bara en sak av oss. Vi måste bestämma hur vi ska ha det.