När livet tar emot, som det gör otroligt ofta för mig nu för tiden, så har man egentligen bara 2 val. Antingen så tar man tag i det så att man kan gå vidare eller så gör man som jag just nu. Gräver ner sig. Vet inte om jag orkar all skit som jag måste ta. Kan du inte bara förstå? Jag vet att du läser det här och jag vill verkligen att du ska förstå hur det ligger till. Men det känns inte som att du är redo för att lyssna på det som jag har att säga, inte redo att förstå. Jag hoppas att du en dag gör det. Det är kanske försent då men det känns otroligt bra att få svar på obesvarade frågor. Jag har hur många som helst som du svarar på omedvetet, men jag får olika svar varje gång och ena gången så absolut hatar jag svaret medans jag andra gånger kan känna mig helt misslyckad på grund av det. Men nej nu är jag trött, har sovit hur dåligt som helst på senaste tiden.. :/