I övrigt så har dagen varit bra. Soligt och hur varmt som helst. Dock jobb i skuggan, men det är ju smällar man får ta. Hehe, medans alla andra jobbar ute i solen och bränner sig så kan jag stoltsera med att jag typ inte alls kommer att få någon färg. Jag får satsa på de få soltimmar jag får.. kaniiich jag som har så lätt att bli brun? Menmen vad gör man. Resten av dagen har bestått av ett samtal med Emil och en massa träningar. Sandra kom hit när jag hade duschat och sedan så drog vi en sväng till Grubbe och var stöd åt Johanna som behövde oss lite extra ikväll. Nu sitter vi här hos mig och jag antar att vi ska försöka sova någongång.. ska ju jobba imorn och måste försöka få ihop min sömn. Det funkar inte som det ser ut just nu. 

Det är lite för mycket nu. Lite för mycket känslor. Lite för mycket tankar. Lite för mycket om händer. Jag gillar det. Men jag måste få sortera lite. Det finns en person som skulle kunna göra så att allt blev det där lilla extra ett tag. Men det är en vecka kvar. Tänk om en vecka så sitter du i bilen. Om en vecka och några timmar så är du här. KANIIICH!!

Fanns en person som frågade vars all min glädje försvann. Främst här på bloggen och ja, hon vet vad som hände, hon vill att jag ska rycka upp mig. Ja, jag ska. Jag klarar mig så bra på många punkter i livet just nu. Jag måste bara se det. T.ex. så har jag aldrig varit så framgångsrik i sporten som jag är just nu. Skulle kunna planera in mina träningar lite bättre men det kommer när jag har lyckats få ihop mitt schema för resten av sommaren. Jag har folk som lyssnar på mig, finns där. Älskar mig. Skolan avslutades på topp och nu äre sommarlov, kan det bli bättre? solen har dessutom hittat till Umeå så nu finns det inte väder att klaga på längre.

Men ändå så är inte allting okej. Allting är så sjukt upp och ner. Åh, har jag någonsin sagt att jag vill spola fram tiden? nej jag tror inte det. Har däremot tjatat sönder om att jag vill spola tillbaka tiden. Nu vill jag vill bara spola fram till alla bra stunder och sedan stanna där ett tag. Sen spola fram tills nästa underbara stund. Jag orkar verkligen inte med mer av alla dessa jobbiga stunder. Vill släppa det, allt. Gå vidare. Snälla hjälp mig jag vet att du kan. Du kan, du kan, du kan! Längtar fortfarande efter dig mer än någonsin!

Jag vill verkligen skriva av mig. Skriva ner mina känslor. Men dom är som alltid så sjukt komplicerade. Jag förstår som inte. dimman är tjockare nu än den någonsin varit. Jag trodde att den klarnade upp lite idag. Men jag rycktes tillbaka. Är det någon som driver med mig? Är det någon som sitter och kollar på allt som händer i mitt liv och sedan gör allt för att utsätta mig för allt. Är meningen att jag ska bli starkare av den här perioden? Ja, mest troligt. Livet fungerar ju så så att varför skulle det vara annorlunda den här gången? Jag blir glad när jag tänker så. För att då kan jag tänka framåt. Jag lever ju vidare så vem vet. Något kanske händer så att jag ser klart imorgon? Det kommer nog att lösa sig tillslut. Jag får helt enkelt göra mina val och sedan stå för det som går snett och glädjas åt allt det som blir bra. Finns inte så mycket annat att göra så att nu får jag leva för dagen.