Sitter i bibblan nu, svenskan börjar om typ 25 min och jag är less. Trots ingen matte ingen naturkunskap innan det. Finns inte riktigt klarhet i min värld just nu och det suddiga vill verkligen inte blåsa iväg och lämna världen glasklar. Jag vill inte gå om kring och må så här. Jag vill kunna gå omkring i skolan, hemma, ute, på stan ja överallt och se glad ut. Visa mig själv från min bästa sida, för att det är sån jag är men just nu så vill det sig inte. Hur mycket än egentligen jag vill..

Den sjuka känslan, den hemska känslan den släpper inte. Eller jo till och från så ligger oron stilla och märks inte av. Sedan helt plötsligt så rörs det upp av något, eller någon och jag flippar ut. Snart finns det inte en chans att jag någonsin blir mitt vanliga jag igen. Jag kommer att gå omkring som en zombie och inte bry mig alls. Jag kommer att gå i egna tankar. Tar upp mitt liv igen om ett par år, om jag orkar, pallar eller ens vill...

Fick precis syn på dina ögon i mitt huvud nu när jag blundar och jag vill inte släppar taget, vill inte, får inte, kan inte. Försöker och jag gör små framsteg i mitt försök att bli ett bättre jag. Det finns ibland hopp om att allt blir bra och sedan är det något eller någon som säger eller gör något. Jag tror att jag måste komma bort ett tag. Få sätta mig ner och tänka lite. Själv. Försöker ta den lilla tid jag har över men den försvinner mellan mina fingrar och helt plötsligt måste jag stressa iväg någon annanstans. Jag vill ta en paus från livet. Går det? Kan jag säga nej stopp, nu orkar jag inte mer? nej, det gick inte.. har försökt många gånger och har hoppats många gånger men det har aldrig gått speciellt bra. Någon som vet hur jag ska göra? vill verkligen stänga in mig för mig själv ett tag. Fundera, tänka, göra bättre.

Nu är det en kvart kvar innan jag börjar.. Ska försöka andas lite innan sista lektionerna.