Sweet kisses on my honey lips
Sagt det förut och säger det igen. Livet är inte enkelt och kommer aldrig att bli.Jag orkar inte och jag pallar inte. Jag vill snälla spola tillbaka tiden några år. Leva livet och sedan vara väl förberedd på det som komma skall. Eller ja, det kladd som jag är i just nu. Upp och ner, ut och in, bak och fram. Naee, asså det funkar inte just nu. Jag vill bara börja jobba så att jag får annat att tänka på. Inge socialtliv, inge skola eller något annat än att hälsa och vara trevlig mot folk som ska handla och att räkna pengar...
Jag trodde att jag var bra på det jag gör och håller på med. Men till och från så börjar jag undra över hur det egentligen ligger till. Hur jag kan hamna i allt det här om jag verkligen är bra på det jag gör. Det funkar inte nu och frågan är om jag någonsin kommer att lära mig av mina misstag. Tänk på det man är menad att lära sig av sina misstag och jag försöker det, men det kommer ändå bara nya och vad är meningen med att kämpa om man aldrig får någon rast och aldrig någonsin har lärt sig klart. Om det finns oändligt med saker att lära sig så spelar det väl ingen roll hur mycket man har lärt sig vid stigens slut eller? Jag vet inte men just nu så är jag lesslessless. Vill bara ha ett problemfritt liv. Iaf ett tag. 5 minuter, snälla? Åååh, ge mig!
Men som sagt, finns inte mycket att göra åt när det gäller det här och jag ska väl bara försöka att göra som alltid och tänka posetivt, gå med huvudet högt ut ur striden och när allting kanske lugnar ner sig för ett tag så kan jag pusta ut och kanskekanske att jag kan få bryta ihop för att senare komma igen. Jag vill, jag vill, jag vill!
Jag orkar inte med alla andra som visar hur bra dom har det. Jag orkar inte med alla som håller på att klaga och gråta över all skit. Jag vill typ inte se, jag vill inte höra men ändå så vill jag ta del av andra. Det går inte ihop. Jag kollar på de lyckliga och vill ha det lika bra. Jag kollar på de ledsna och vill stötta men har inte ork och går ner med dom. Jag är ledsen för att jag inte kan vara där som jag hela tiden vill.. men just nu så behöver jag tid att andas utan att helt bli lämnad. Jag vill absolut inte vara själv.
Hade inte tänkt skriva så mycket ikväll men samtidigt så ville jag ändå skriva av mig lite. Kändes som att det behövdes bland allt som händer och sker. Nä, hare så hörs vi!
Jag trodde att jag var bra på det jag gör och håller på med. Men till och från så börjar jag undra över hur det egentligen ligger till. Hur jag kan hamna i allt det här om jag verkligen är bra på det jag gör. Det funkar inte nu och frågan är om jag någonsin kommer att lära mig av mina misstag. Tänk på det man är menad att lära sig av sina misstag och jag försöker det, men det kommer ändå bara nya och vad är meningen med att kämpa om man aldrig får någon rast och aldrig någonsin har lärt sig klart. Om det finns oändligt med saker att lära sig så spelar det väl ingen roll hur mycket man har lärt sig vid stigens slut eller? Jag vet inte men just nu så är jag lesslessless. Vill bara ha ett problemfritt liv. Iaf ett tag. 5 minuter, snälla? Åååh, ge mig!
Men som sagt, finns inte mycket att göra åt när det gäller det här och jag ska väl bara försöka att göra som alltid och tänka posetivt, gå med huvudet högt ut ur striden och när allting kanske lugnar ner sig för ett tag så kan jag pusta ut och kanskekanske att jag kan få bryta ihop för att senare komma igen. Jag vill, jag vill, jag vill!
Jag orkar inte med alla andra som visar hur bra dom har det. Jag orkar inte med alla som håller på att klaga och gråta över all skit. Jag vill typ inte se, jag vill inte höra men ändå så vill jag ta del av andra. Det går inte ihop. Jag kollar på de lyckliga och vill ha det lika bra. Jag kollar på de ledsna och vill stötta men har inte ork och går ner med dom. Jag är ledsen för att jag inte kan vara där som jag hela tiden vill.. men just nu så behöver jag tid att andas utan att helt bli lämnad. Jag vill absolut inte vara själv.
Hade inte tänkt skriva så mycket ikväll men samtidigt så ville jag ändå skriva av mig lite. Kändes som att det behövdes bland allt som händer och sker. Nä, hare så hörs vi!
Kommentarer
Trackback
