Att hata är ett otroligt starkt ord och att älska är ett annat. Ord som vi slänger ut i vardagen utan att kanske tänka på vad det egentligen innebär. Jag ska försöka tänka mer på det, gör det du också - Bara ett litet tips från mig..

När sommaren kom så var jag inte så rädd som jag kan känna att jag är nu. Sommarens incidenter lever kvar som tuffa minnen i mitt huvud och ibland så spelar jag upp dom för mig själv. Bara för att tänka över. Rädd att de ska inträffa igen. Jag vill se vad och hur allting hände. Se hur det borde löst sig och jämföra med hur det ser ut idag. Jag lever väl vidare som alltid men jag frågar mig ofta varför det hände. Vad skulle jag lära mig och hur skulle jag tackla det, har jag gjort rätt eller har jag gjort fel? Jag hittar inte svaren och kommer nog att leta ihjäl mig innan jag kommer fram till något alls så lika bra att sluta?

Dock så kan jag inte släppa, vad ska jag göra nu för att allt ska bli bäst? Vad mår jag bäst av just nu och hur ska jag välja för att må bäst i längden? Hur ska jag tackla kommande problem för att det inte ska bli likadant igen? Kanske att jag ska försöka att leva livet.. följa strömmen så som alltid och fortsätta ta världen med ett leende? Som jag iallafall tidigare var så känd för.. på många sätt så saknar jag livet förut, hur allt var och hur alla andra var. Hur jag var framför allt. Nu när verkligheten kommer ikapp och jag inser att tiden går fortare än man vill så saknar jag livet förut mer än någonsin. Men varför ska jag sitta här och deppa ihop över att nuet ser så tråkigt ut? Dags att tänka positivt. Det är nog inte så hemskt egentligen och vi är nog alla lite för egocentriska så det går jämt ut till slut ändå, inte så många som tänker på hur "värdelös" jag är, det är snarare jag som känner mig värdelös och tror att hela världen tycker likadant.. dock så är det ju sällan så. Bara att tänka framåt och se det saker från den ljusa sidan!