Vad som saknas i livet och vad man har, är inte alltid så självklart. Ibland så tror man att man saknar något man har och ibland så har man kanske allt man behöver fast det känns ändå som att det är något viktigt som saknas. Har sett folk lyckas och jag ser folks vilja. Jag har sett mig själv lyckas och sett min egna vilja kristall klar. Det finns dagar då jag känner mig som huvudpersonen, andra dagar så är jag bara "another face in the crowd" och kollar bara på andas liv. Ser andra lyckas utan att komma någon vart själv. Jag blir förvirrad över mina humör svängningar och när jag börjar tänka på allt det dåliga i mig så gräver jag min grop lite djupare varje gång och det blir svårare och svårare att ta mig upp och känna mig bra igen.

Det är nog ganska svårt att vara en del av mitt liv. Iallafall någon som står mig riktigt nära. Då krävs det nämligen stora uppoffringar från båda håll och det är just dom uppoffringarna jag inte har. Jag tror att jag är en person som folk antingen älskar eller hatar. Folk som förstår mig har av mina egna erfarenheter lätt att gilla mig medans andra som inte riktigt förstår mina prioriteringar och hur jag tänker tycker att jag är helt dum i huvudet. Jag vet inte, det är så det känns idag iallafall.

Ibland så kanske människor inte är så långt borta som man tror. Jag har aldrig riktigt kunnat lura mig själv till att tro att jag är helt ensam i hela världen. För jag vet innerst inne att det blir jag aldrig. Men ibland så saknar jag personer som engång funnits i mitt liv och folk som har ändrats. Jag ser inte alltid möjligheten i att träffa nya människor, för jag vet att det finns en risk att jag inte uppfyller personens önskningar och förväntningar. Även om jag inte har något emot att träffa nya människor, det fanns en tid då jag såg mig som bra på just det, så känns det tungt just nu. Jag har nog aldrig varit så osäker på mig själv som jag är just nu. Jag tvivlar på mig själv och jag antar att det inte är något nytt när man är tonåring men jag känner mig lite för obekväm för att kunna leva livet till fullo. Jag känner att jag har tappat bort mig i min förändring. Varje dag så lär jag mig något nytt, ser en sak men gör kanske något annat ändå och får sota för mina sedan länge gjorda misstag. Nej, jag behöver träna. Hoppas att min positiva ande kommer tillbaka och jag kan stråla som jag önskar att jag gjorde jämt.

Sure, jag är eller låter kanske lite egoistisk. Men jag säger som så många gånger förr, det är jag som ska leva mitt liv, det är jag som får ta alla konsekvenser så lika bra att jag gör på mitt sätt och får lära mig av mina egna misstag.

There's many things I wish I didn't do

But I continue learning