Jag tror att allt händer av en anledning. Detta gör att jag börjar fundera över varför allt är som det är och istället för att göra något så blir jag passiv och stänger in mig själv. Jag har sett väldigt tydligt framför mig på senaste tiden. Jag ser precis vilken typ av människa som jag vill vara men jag har inte riktigt satt fingret på vem det är som jag faktiskt vill vara. Jag försöker helt enkelt bara att hålla bort de dåliga egenskaperna och på något sätt så kanske jag då kan hitta mig själv. Som jag sa tidigare så känns det bättre, jag bröt ihop och nu kommer jag igen. Uppförsbacken är otroligt lång men väl på toppen så kommer jag att njuta, jag kommer att vara stolt och jag kommer att vara självsäker.

Positiviteten är på topp men historian går segt, come on!