So stuck in the moment,
I forgot I was alive
Skönt med lång lunch när man har lång dag så man hinner varva ner en stund. Sitter just nu i mitten och väntar in att Alin ska hitta tillbaka till skolan sen har jag vi-timme och avslutar dagen med pedl då jag förhoppningsvis får göra bort en redovisning och får tillbaka ett läxförhör/test. Kvällen är träningsfri och det brukar innebära plugg men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva på så lär bli en lugn kväll framför tvn med familjen istället. Halsen mår inte riktigt 100 än men det är mycket bättre så förhoppningsvis blire träning imorn! :D
Det är som att jag lever ett helt nytt liv. Som att jag dog och började om. Som att jag dog och blev någon annan men ändå lever samma liv. Jag har aldrig känt mig så stark som nu. Men jag har heller aldrig känt mig så dum. Som att varje sekund av vår gemensamma närvaro förstör istället för att bygga upp. Att ignorera varandra har vi aldrig varit bra på, men nu är vi plötsligt proffs. Varje tanke som vandrar tillbaka gör mig arg. Jag vill säga saker. Jag vill att det ska vara naturligt. Just nu är det som att vi aldrig känt varandra. Sättet som vi har det på nu var kanske oundvikligt men det var samtidigt det jag fruktade mer än döden. Jag tappade mer än min första jag tappade en av mina allra bästa vänner. En person som fick mig att skratta och som jag på något sätt kände mig trygg med genom att bara kolla i ögonen. Det sägs att man aldrig kan vara vän med sitt ex efter ett stadigt förhållande. Aldrig stämmer kanske inte i alla fall men att vara vänner kräver så otroligt mycket av båda. Jag förväntade mig inte att vänner var vår väg ut. Men jag längtar, oja jag längtar tills den dag då vi faktiskt kan vara helt avslappnade och naturliga i samma rum. Om den dagen någonsin kommer vet jag inte men krävs det år så får det göra det. Jag kommer att vänta.
Och under tiden som jag väntar så ska jag leva mitt liv. Jag ska jobba mig igenom mina problem och utmaningar. Jag ska se till att skratta minst en gång dagligen och jag ska ta vara på tiden för man vet aldrig när den tar slut. Dessutom så är jag ganska lycklig just nu så varför inte ta vara på det? :)
Kommentarer
Trackback
